Jehovas på besök

Dagens mest förvirrade händelse ägde nog nyss rum. Det ringde på dörren och jag tänkte att det var posten eller brorsan som var tidig. Öppnade och döm om min förvåning då två Jehovas vittnen står där redo att berätta om Jehova för mig. En yngre och en äldre man som glatt och allvarligt ville berätta för den aströtta småbarnsmamman om Jehova och hans härlighet och vikten av att ge sig själv till detta.

Jag hade Widar i famnen och han ådrog sig såklart uppmärksamhet. De frågade om de fick berätta om Jehova, jag sa nej, jag är inte troende och inte intresserad.
Men du har ju ett barn, vill du inte att han ska få möta Jehova? Du vill väl inte att han...Du förstår väl att ditt leverne får konsekvenser...

Det får han välja själv sa jag och sen kunde inte låta bli att påpeka att vi inte ska döpa honom. Den äldre mannen ryckte verkligen till, drog ett djupt andetag och mumlade något om okristligt beteende. Den yngre av dem sa att jag borde verkligen lyssna på dem för min och min sons skull.
Nej och nej tack sa jag. Jag såg att de tog sats för att säga något mer, men jag kände att det här orkar jag inte så jag sa hejdå och började stänga dörren. Den yngre mannen sa att de kunde komma tillbaka om jag ville tänka på det, men jag sa nej tack och Widar började skrika så de backade ut i trappuppgången samtidigt som de erbjöd sin broschyr.

Jag vet att de måste ut och prata om Gud och bibeln för att vara församlingsmedlemmar, men en dag som idag orkade jag inte. Har inget emot Jehovas, var och en blir salig på sin tro, men jag kan ju tycka att ett nej tack borde räcka.

Funderar på hur de kom in i porten och sen in i huset, någon måste ju ha släppt in dem och tagit ett snack antagligen. Hade varit kul om Widar varit klädd som på bilden, i rockens syndiga värld.