måndag 25 oktober 2010

Kanske lite hopp

Följetongen med fk fortsätter kan jag säga. Men efter en massa samtal så kanske jag ändå kan få ut min halva föräldrapenning och det är iallafall några tusen vilket är en hjälp. Sjukpenningen lär jag väl få se mig i himlen efter. Har pratat med läkaren också som ställde sig oförstående, det har tydligen inte varit några problem tidigare, men han skulle iallafall ringa FK också. Han blev smått bestört och menade på att eftersom jag egentligen borde vara sjukskriven mer och bara vila. göra trevliga saker, sjukgymnastik, samtal och medicinering osv så borde jag naturligtvis ha sjukpenning.

Tänkte på allt jag skriver här, det kanske verkar som om jag mår toppen och gör en massa trevliga saker, men faktum är att det inte är så rosenrött och det positiva ni läser är också det enda som jag orkar göra på en dag vilket ofta innebär en sak på en hel dag...

Har känt att det är dumt att informera hela världen, men har fått en massa frågor till mailen och jag orkar inte riktigt svara på allt indviduellt. Och jag har inget att skämmas för och det är jättevanligt så jag tänkte att nu skriver jag som det är och det är att jag förutom bäcken och handproblem även är sjukskriven för förlossningsdepression. Inte psykos el liknande utan förlossningsdepression/graviditetsdepression och medicinerar för det sedan en kort tid tillbaka. Men detta uppfyller alltså enligt fk ingen som helst aktivitetsbegränsning utan jag har full kapacitet trots att det är ett skämt att påstå det. Jag behöver verkligen hjälp och avlastning för att orka även om en del kanske tänker att det är väl fan inget att ta hand om en bebis hur svårt kan det vara?!

Kolla på länkarna minbebis , 1177.se/artikelförlossningsdepression. Det drabbar ca 12% av alla kvinnor som får barn och ingen kan säga exakt varför. Det man får höra är att det är hormoniellt och att det kommer bli bättre och lite bättre är det nog. Jag gråter inte lika hysteriskt stup i kvarten och det är ju en fördel. Nåja, så är det med det, men idag är det som sagt inte roligt, inte roligt alls. Men det ska bli skönt med en utflykt och hjälp några dagar framöver.

Jaha, så har man outat att man ingår i gruppen som drabbas av psykisk ohälsa också...Passar väl bra då man i år från handisam drar igång en kampanj om psykisk ohälsa som kallas för (H)järnkoll. Hur vanligt det är med psykisk ohälsa och att vi behöver ändra attityderna gällande det. Nåja, skriver inte för att efterfråga medlidande och anant tjafs utan mer för att så många av er varit jättegulliga och frågat och oroat er. Tack, det värmer, men vi jobbar på det och det kommer bli bra! Kram på er!

5 kommentarer:

  1. Att det är vanligt med förlossningsdepression behöver jag ju inte skriva, det vet du ju redan. Jag känner till ett par stycken i min omgivning som fått samma diagnos. Jag är helt säker på att både du, Widar och din man kommer att komma ur det här helskinnade, Bea. Det är starkt att du berättar om hur du mår. Personligen ser jag det inte som särskilt "skämmigt" med psykisk ohälsa, man vet samtidigt att attityderna inte alltid är så positiva. Jag har själv haft mina svackor, utmattningsrelaterade sådana, senast i slutet av graviditeten. Jag har dock haft turen att beviljas sjukpenning. Att det strular kan ju knappast göra saken bättre.

    Ta nu hand om dig, Bea, och se till dig själv och din familj i första hand. Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Vi ställer alla upp på er, ni får säga till om vi kan göra nått

    SvaraRadera
  3. Härligt Bea, att du är så öppen och delar med dig! Det behövs eldsjälar som du som går före och banar väg för nya attityder! Att berätta gör det också lättare för alla runtomkring att veta vad man ska förhålla sig till. En stark själ i en stark kropp, med en flackande ångestjäkel, som bara behöver flaxa sig trött, så att du får lugn och ro, så ser jag det just nu. (Eller om det skulle hetat deppojäkel, kanske...) Kram, Mahlin

    SvaraRadera
  4. Tack go vänner! Värmer, är skitsvårt att ta upp sånt här och samtidigt så gör det kanske saker och ting lite enklare. Behöver inte hålla allt så himla uppe hela tiden då. Kram på er!

    SvaraRadera
  5. Det ska ordna sig för er, och du verkar ha en massa goa vänner omkring dig. Utnyttja vännerna och låt familjen ta hand om dig.

    SvaraRadera