Mot Sala

I mörker och massor av trafik och bilen full med packning är vi nu på väg till Sala. Vi har bara hunnit förbi Vårgårda så det är många mil och många tim körning kvar. Just nu ångrar jag att vi la allt i Sala. Har inte hunnit allt vi borde och en överraskning som vi skulle haft med imorgon visade sig bara finnas tillgänglig i Piteå, Charlottenberg och Trollhättan. Blev så ledsen.

Dagens samtal hos psykologen, hjärnskrynklaren, gick, det var ungefär känslan. Det gick och jag orkar inte mer än så idag. Det har inte varit någon bra dag, Widar gnällde och skrek oavbrutet i tre tim mellan 10-13. Till slut var jag i upplösningstillstånd och då somnade han äntligen. Han sov när jag lämnade över till brorsan och Jossan och när han vaknade var han på gott humör liksom när jag kom hem.

Vi packade det sista och kom till Olskroken i rusningstrafik då Matte kom på att han glömt kavajen och det var bara att vända igen. Just det köra en extra sväng i fu-ing rusningstrafik å kö. Men nu är vi på väg och vi har bett Mattes bror införskaffa en bok som man kan skriva hälsningar i till Widar vilket jag glömde på stan. Minnet funkar inte kan vi säga.

Suck vill bara komma fram, är det för mycket begärt att någon fixar fram ett sätt att beama sig dit man ska? Vore mer tidsenligt, miljövänligt och smidigare!