onsdag 27 oktober 2010

Natt i Norge

Japp, en natt i Norge är som en natt i Sverige. Jag är mer vaken än Widar, ser på samma måne, samma frost, tom delvis på samma tv-program då svenska ettan, tvåan och fyran finns här förutom BBC och diverse norska kanaler. Men det märks att Widar fått många intryck, i natt sover han oroligt i perioder. Jag undrar så vad han drömmer, tänk om man kunde se det!
Funderade lite så här en natt efter snart 4 och en halv månad sedan förlossningen och tänkte nog stolpa ner lite...Jag en massa råd och tips under graviditeten, och än fler erfarenheter, men mycket missade folk att berätta.

  • Varför var det ingen som sa att man inte skulle få sova, varken under graviditeten eller efter? I så fall hade jag nog tagit en långsemester och sömnhypnos och sovit i flera månader för att kompensera. 
  • Varför var det ingen som sa att jag skulle bli typ flintis efter förlossningen? Håret rasar av så fort jag borstar det, duschar eller tar i det. Hade jag vetat hade jag bokat en handgjord peruk eller bokat in hårförtjockning osv. 
  • Varför var det ingen som sa att jag skulle se ut som en zebra på höfter, mage och lår, obs efter förlossningen? Då hade jag legat i mer med massage, smörjning och nyttig kost under tiden. Å andra sidan säger de att det kanske inte gjort nån skillnad, att det är ärftligt, tack generna... 
  • Varför sa ingen att man kunde få så ont av foglossning att det kändes som knivhugg för varje steg man tog och vem 17 sa att det skulle försvinna så fort barnet kommit? Då hade jag investerat i en supersäng och långsemester på en strand under  flera månader och sluppit kliva upp och ner på spårvagnen och se andra göteborgare bre ut sig på sätena medan jag fick stå med en höggravid mage.
  • Varför var det ingen som berättade att jag inte skulle kunna sitta normalt på en dryg vecka efter förlossningen? Då hade jag åtminstone investerat i en fluffig pinsam sittring.
  • Varför var det ingen som sa att min rygg skulle kunna jämföras med en gammal tants? Eller ja att hela kroppen skulle bli svag och göra ont på de mest konstiga ställen? Då hade jag investerat i en personlig tränare under och efter graviditeten och tränat styrka, plankor mm. 
  • Varför kläckte ingen ur sig att även om jag går ner mina graviditetskilon så kommer magen få en synnerligen dallrig form? Då hade jag använt belly bandit direkt efter förlossningen. Eller nån superkorsett...
  • Varför sa ingen att mina händer skulle bli helt hopplösa och inte ens kunna skruva åt en nappflaska ordentligt? Då hade jag införskaffatgreppvänliga saker och hjälpmedel för att skruva åt och hålla saker.
  • Varför var det ingen som berättade om att hormonerna ställer till strul i kroppen fysiskt och psykiskt? Då hade jag kunnat fixa mediciner och terapier i förebyggande syfte eller nåt?*s*
  • Varför var det ingen som sa att amning, måsten och annat får bli vad det blir, det kommer ändå bli bra? Då hade jag sluppit en massa nojja.
  • Varför var det ingen som sa att mitt liv skulle bli helt annorlunda, en berg och dalbana där jag inget längre visste? Då skulle jag...hm, vet inte vad jag kunde ha gjort mot det haha
  • Varför var det ingen som sa att jag skulle smälta av två små ögon som tittar på mig och en mun som ler mitt i natten? Trots att jag är toktrött...
  • Varför var det ingen som sa att jag skulle bli så full av kärlek för något så litet och stort på samma gång?
  • Varför var det ingen som sa att jag skulle börja bli en hönsmamma och tigermamma på samma gång och gud nåde den som gör något mot min alldeles egna lilla busunge?
  • Varför var det ingen som sa att även om allt är jätteläskigt så är det alldeles häftigt och starkt också?
Eller var det nån som sa det och jag missade det? Nä, för det mesta fick jag bara hör att allt var underbart, förlossningen skulle inte göra ont, allt var naturligt och ni vet ju vad jag tycker om det ordet...

Hm, hur som, jag skulle aldrig vilja vara utan min lilla tosse vosse, men just nu vill jag att han sover resten av natten och att jag gör likadant. Tänk, idag är det fyra och en halv månad sedan han kom till oss och han är en stor personlighet som vi älskar mest av allt även om min kropp har freakat ut...



  

2 kommentarer:

  1. Jag ska skicka detta blogginlägg till min blivande mamma....

    SvaraRadera
  2. hoppas hon inte får spader....

    SvaraRadera