Dagen fortskrider

Ja, sakta men säkert går den. Widar busar med farfar så han blir alldeles utmattad och somnar, inte illa ska jag säga. De har hittat på en ny lek som får Widar att skratta! Mysigt. Jag däremot är inte lika glad, känner mig oerhört låg och det känns som en kraftansträngning att ta oss iväg på babysimningen, men det är kursavslutning idag och vi har missat två gånger redan på grund av sjukdom och Stockholm. Sedan har vi en igensimningsgång i dec också, ska bli kul för det kommer bli dyka av. I och med Mattes jobb så får vi åka själv och idag känns det jobbigt. Men Widar gillar det så han kommer nog ha kul.

Det är konstigt hur deppigt saker och ting kan kännas när man egentligen inte har något att klaga på. Ja, förutom ekonomin då, är fortfarande inga besked eller pengar. Fint, jag har aldrig haft en högre lön än vad jag har nu, men om allt går igenom och jag får pengar 25 dec så har jag under tre månader fått 6000...fint system vi har här. Enligt läkaren och psykologen borde jag vara heltidssjukskriven, enligt försäkringskassan har jag ingen, läs ingen, aktivitetsbegränsning...Så där står vi, tjafs och inga pengar...Tack alla sötnosar som röstade på Alliansen och ser till att vi fortsätter i samma anda, tack så j-la mycket.

Jaja, läkaren skulle ringa FK, intyg skrivs och skickas bara för att komma i retur...jag orkar inte bråka med dem, löser det sig inte bryter jag sjukskrivningen så jag iallafall får föräldrapenning, fast egentligen behöver jag att Matte och andra hjälper och avlastar mig. Man blir ingen bra mamma dygnet runt om man mår skit. Som det är nu kan jag ge allt och sedan ta en break och försöka vara en så bra mamma jag kan.

Men man blir ledsen, oerhört ledsen över att jag inte kan vara på topp för lillkillen som busar och är en underbar grabb. De här dagarna går så fort och folk säger å vad mysigt, då har ni väl det underbart, å vad härligt att vara mammaledig, å vad fint...Ja, ibland och ibland är det inte det och jag orkar bara inte med allt. Men säger man sånt högt så ser folk underligt på en, som om jag inte skulle älska Widar bara för att jag tycker det är skitjobbigt samtidigt. För övrigt är jag inte knäpp, bara hormoniellt störd typ, så det så! Om nu kroppen bara fixade till allt så kanske vi kan ha det lite mysigt också....hm