fredag 26 november 2010

Vintermorgon och svar på bristande anknytning

Lite snöflingor i den gråa luften och det är sju minusgrader, lockar inte att gå ut då...

Sömnen lyser med sin frånvaro, men jag jobbar på att komma tillbaka efter alla besked igår, koncentrera mig på det som är positivt, de små procenten av hopp som finns på de olika livsområdena. Tänker på en Elvis strip i Metro, Elvis är längst nere i en brunn, det är svart omkring och uppe vid kanten står Hedwig och ropar ryck upp dig och Elvis undrar med tårar i ögonen hur det ska gå till när allt känns ledsamt och bottenlöst... Ja ungefär så ser den ut.

Jag är där, längst ner och säger till mig själv att rycka upp mig, ta mig samman, men det funkar så där...Ibland undrar jag hur mycket man ska behöva ta? Men det finns glimtar av hopp, allt är inte kört, liv finns en tid till och mirakel kan ske. Sedan har man ju kruxet med att jag är realist och då är det ju rätt kört med en massa olika saker.

Widar har haft en schysst natt och nu efter morgonmålet slumrar han. Sedan kommer han busa med farfar innan farfar kör hem och då kommer min syster och stannar över helgen. Matte kommer dessutom också hem tidigt och tar hand om Widar. Det ska bli så kul att Ronja kommer, hon sover hos Jossan och Björn nu, smidigt att brorsan bor fyra hållplatser bort! Det blir julmarknad på Liseberg, go mat, snack, hon kommer busa lite med Widar och troligen en sväng till Ullared. Vi får se, jag kommer vila och gå en del. Få klarhet i tankarna.

Och nej, det är inte så att Widar går från famn till famn, jag eller Matte finns oftast med och är hans hållpunkter. Men det är häftigt att se Widar busa med farfar ett par dagar, de hittar på egna lekar, eller se honom med hans kusiner eller mina syskon och samtidigt får jag hjälp. Jag kan göra annat en stund och komma igen som en goare mamma. Visst får man ha synpunkter på det, men vi gör så här och har uppbackning på att det är ok från BVC och psykologen så jag undanber mig mail om bristande anknytning och annat. Widar är med olika familjemedlemmar och de är här med honom på ett gott sätt. Vi lämnar honom inte vind för våg till vem som helst och det bör ha framgått av det som finns i mina texter!

Nä, nu skrapar vi ihop det som finns och tar oss ut i fredagen. Ha en go dag!

2 kommentarer:

  1. Vet du, Bea, jag brukar tänka på det där med att ha en stor familj med många medlemmar som det nya lilla barnet får förmånen att känna. Ju fler goda, djupa relationer man får möjlighet att bygga, desto bättre bådar det för framtiden, tror jag. Och nu har jag ju läst din blogg från starten och jag kan uppriktigt säga att jag aldrig ens tänkt tanken att Widar "går från famn till famn". Jag uppfattar det precis som du skriver att du eller hans pappa "alltid" (inte så klart varje stund, vem är det liksom?) är där och då är det ju bara positivt att få interagera med andra, barn som vuxna. Jag tycker att det är så härligt att läsa om ert familjeliv! Jag tror att Widar kommer att vara jätteglad för alla möjligheter ni gett honom från start till goda relationer till släkt och vänner!

    (Ja, jag vet att du inte ville ha skrivet om detta, du behöver inte publicera, men jag ville säga det i alla fall... :) Stor kram till dig! Du är bra! :)

    SvaraRadera
  2. tack tjejen, dina ord värmer oerhört! kram tebax!!!

    SvaraRadera