måndag 20 december 2010

Hatar sjukhus och lukten av död

Måndagen börjar med snö och många minusgrader. Liten har varit uppe större delen av natten, det skriks, jollras och pratas...Vore helt ok dagstid, är åt hel-e nattetid. Är oerhört trött både vanligt trött och trött i skallen efter helgen. Widar har skrikit en massa i helgen, idag är det dock vanligt jag-hatar-måndagar-humör...

Det som har varit värst i helgen är att se R ligga på sjukhuset, gulblek i hyn, skinnet löst på grund av viktnedgången, alla slangar och se i ögonen och höra i rösten att det är hopplöst även om alla inklusive han försöker få det att låta som att han snart kommer ut igen. Ja, ut till vad, inte hem inte utan till en avdelning för palliativ vård. Han är för svag för några mediciner nu, det är näringsdropp och fri tillgång till smärtstillande och morfin.

Målet enligt läkarna nu är att han inte ska bli sämre, stabilisera kallar de det för. Det är åt helvete. Vad säger man liksom? Orden är bara ord, klyschor, inget kan göra det bättre. Det blir inte bättre av att R är min far som jag först lärde känna i 13 års åldern och som jag sakta med åren fått bättre och bättre kontakt med, särskilt sedan Widar kom in i bilden.

Ja Widar ja, han var med vid båda sjukhusbesöken, han busade och skrattade, enda gångerna han gjorde det i helgen. Det var fint, han var genuint underbart babyglad och det gjorde situationen både bättre och så oerhört sorglig eftersom R, såvida inte ett under sker, inte kommer vara där för Widar under hans uppväxt.

Det sjuka är att för en och en halv månad sedan var R med på Widars namngivning och då mådde han bra även om han precis fått besked om njurcancern. Då talade vi om mediciner, att bli frisk och om att det fanns tid. Men tiden rinner ut, det är som sanden i ett timglass som rinner fortare ju mindre sand det är kvar.

Jag hatar sjukhus, hatar lukten av död som följer med när människor är dödssjuka. Det finns inget fint i det, att ligga och veta att man håller på att dö och tala om hur man dör med minsta möjliga smärta. Jag blir så oerhört trött...

3 kommentarer:

  1. Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  2. Kramar till dig, usch så jobbigt och sorglit.
    Tänker på dig... KRAM

    SvaraRadera
  3. tack go vänner! det värmer! kram på er med i snökaoset

    SvaraRadera