Hur jag bara vill springa bort från det eller krypa ihop till en liten boll och blunda till det går över. Man känner det i hela kroppen, liksom utanpå huden och inuti på samma gång. Som ett enormt tryck som gör det svårt att andas.
Jag vet att det går över, men det skapar fan panik i huvudet. Försöker göra övningen jag fick, men det snurrar bara. Tappar fokus och hör bara allt tankekaos. Konstigt, verkligen konstigt. Önskar så att jag kunde stänga av och somna, men se så funkar det inte. Om det bara tog slut nån gång...
Bea, vad tråkigt att du inte mår bra stundvis. Jag som inte har följt dig så länge vet inte varför du mår dåligt men kan berätta att jag själv har gått igenom en svår period av panikångest och depression. Det är nu ungefär 7 år sedan, det pågick i drygt ett halvår och jag har aldrig fått tillbaka de känslorna igen.. Jag hoppas att det går över snart för dig också. Ingen ska behöva må på det sättet.
SvaraRaderaStyrkekramar från Mia & Sparven
Tack Mia, det värmer! Brottas med förlossningsdepression som bitit sig fast...Kram på dig med!
SvaraRadera