Påskdagen firas i kristen tradition till minne av Jesu uppståndelse, och infaller på söndagen i påskhelgen. Påskdagen infaller den första söndagen efter första Metonska fullmånen efter 20 mars, men eftersom de västliga kyrkorna och de östliga, det vill säga ortodoxa, kyrkorna tillämpar olika kalendrar infaller påskhögtiden vid olika tillfällen beroende på vilken kyrka som avses. Traditionellt talar världens kyrkliga ledare till de kristna församlingarna på påskdagen. Den romersk-katolska påvens påskvälsignelse kallas liksom julvälsignelsen Urbi et Orbi.
Påskdagen är den kristna kyrkans största dag eftersom den firar Jesus uppståndelse efter att ha dött och begravts på långfredagen. I Svenska kyrkan kan firandet inledas redan sen kväll på påskafton med en påskmässa. Oavsett när påskdagens gudstjänst startar är den ett uttryck för stor glädje. Altaret kläs med vita textilier som symboliseras glädje. Vidare pyntas altaret med påskliljor och sex ljus som tecken för att mörkret vänts till ljus och att långfredagens lidande är slut.
Under gudstjänsten läser en personal texten om Jesu uppståndelse och samtidigt tänder någon ett stort påskljus som en symbol för den uppståndne Jesus Kristus. Detta ljus är tänt under alla gudstjänster fram till Kristi Himmelsfärds dag.
I Sverige bytte man kalender från den gamla stilen till den nya stilen 1753, vilket i praktiken innebar ett byte från den julianska till den gregorianska kalendern. Man övergick dock inte till de nya reglerna för att bestämma när påsken infaller förrän 1844. I början av 1700-talet när den så kallade svenska kalendern innebar även detta att påsken inföll vid andra tidpunkter inom den Svenska kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar