Satt och kollade på bilder i inlägg jag gjort, bla Paris och nu senast bröllopet och visste jag inte bättre skulle jag tro att det var en helt vanlig, ok mående Bea som lever ett hyggligt mammaliv. Ibland tycker jag att det är konstigt att det inte syns mer hur jag mår egentligen, men så är jag sedan barnsben en grym en på att hålla masken och skenet uppe.
 |
vad finns
under ytan |
Ser ju knappt trött ut på Parisbilderna trots att resan aldrig hade gått om inte Matte varit ledig och alla andra hjälpt till och avlastat. Den här veckan plockar vi ihop med vänner och att Matte är ledig. Sedan kommer Mattes mamma, min syrra och vi ska till vänner så även om inte jag kan koppla av allt så har vi hjälp och jag tror att jag är ok nog att sänka sjukskrivningen nu. Ska ringa och boka tid imorgon. Har ändå haft några stunder som har varit lite goare på sistone och det tillsammans med min tossiga psykologs framhärande om mina framsteg får mig att tro att det håller på att vända.
 |
| på bröllopet |
Jag tror ofta att folk ser att jag mår skit, men det tycks inte riktigt göra det. Vet ju att jag drar ett par djupa andetag och sätter på leendet och det funkar bra så länge inte folk känner en alltför väl. Sedan tar förstås energin slut när aktiviteten är slut och jag deppar ihop. Psykologen tjatar ivrigt om att jag ska vara i mina känslor istället för att bara bita ihop. Hm, får se var vi landar. Men visst är det skumt att känslan kan vara så totalt annorlunda än det som syns. Bara en tanke...
Jag vet att jag inte orkade hålla fasaden. Jag rasade totalt.. även om jag inte var förlossningsdeprimerad så var jag ju inte på topp.
SvaraRaderaDu är som mig hör jag..Helst vill jag gå in och säga att jag orkar inte mer, ge mig en spruta och låt mig somna.
SvaraRaderaDär sitter jag och ler, flamsar och pladdra.
Gråte i bilen hem...
Varför är man sån??
Det är ju därför det är så svårt att bevisa en sjukdom som depression. Den syns ofta inte utanpå. Och man vill ju helst inte belasta andra med sina problem. Alltså är det mycket lättare att bita ihop och se glad ut när nån frågar hur man mår... För man orkar och vill inte förklara ytterligare en gång. I alla fall var det så för mig. Jag var sjukskriven länge för depression (för ett antal år sen) och det var nog inte många som förstod hur jag egentligen mådde. Tyvärr. Jag hoppas verkligen att du snart mår bra. Ta tillvara på de stunder du känner dig bättre. Förhoppningsvis blir de fler och fler! Kram!
SvaraRaderaDet är väl ett kvinnligt fenomen att "bita ihop"och sätta på sig en mask, kanske för att det är en sjukdom som drabbar kvinnor i högre utsträckning och kanske därför också fått en "stämpel" på sig som nåt som "ligger på nerverna" och därmed skulle vara mindre legalt eller legitimt att prata om och bekräfta. Är så trött på hur "fult" det är att vara sjuk i nåt annat än den fysiska kroppen. Bha. Du är bäst Bea som sätter ord på hur du mår och ger depp och ångest ett ansikte, både ett med glad mask och ett avskalat i all sin äkthet.
SvaraRadera