Onsdag-framtida tonårshämnd och deppiga tankar

Widarbus

hösten har kommit

lekparksbus i Stuxis med
Matte

Inga stora händelser idag, denna septemberonsdag. Widar har haft en gnällig dag, jag har varit ungefär lika gnällig, Matte har varit lite mer uppåt trots att vi alla delat säng med propellern Widar som vaknat stup i kvarten. Börjar väl acceptera att det är så det här det kommer vara.

Tydligen är vissa barn mer vakna och har mindre sömnbehov troligen på grund av låg melatoninutsöndring. Det var det enda BVC sköterskan kunde komma på igår på mat och sovskolan när varje sak hon föreslog redan var testad på vår pigga lilla kille. Hon konstaterade att han såg ju pigg och glad ut så han verkar inte behöva mer sömn...

Enligt henne så börjar vissa barn sova mer i 3-4 årsåldern, andra i tonåren och vissa aldrig...Men om han tror att han ska få sova bort helgerna som tonåring så kan han fetglömma det, gissa om jag ska ta min hämnd och väcka honom stup i kvarten! Det är verkligen något att se fram emot!!!

Men det är ändå rätt kul att se honom härja runt på dagarna, det är ständigt något nytt han lär sig och han är stolt som attan när han lyckas med saker och visar det gärna om och om igen. Samtidigt så har han kommit på nej och skakar vilt på huvudet åt saker och ting, tex så slänger han av sig mössan och springer iväg när vi ska ta på jackan för han vill gå ut som han är...tossungen.

För egen del har det varit sjukgymnastik och psykologsamtal. Ett jobbigt sådant idag, usch ibland är det fruktansvärt jobbigt. Det är inte lätt att ändra på saker och ting. Tror ändå lite att det håller på att bli lite bättre, att medicinjusteringen och samtalen ger lite. Jag måste bara få kraft och ork att få snurr på livet igen och känna att det är någon ide att leva det. Undrar verkligen ibland varför vi lever, vad det är vi lever för? Försöker se svaren i ansiktena på människor jag möter, vad är det alla lever för? Varför tycks inte alla andra känna att det är rätt meningslöst? Nåja, i morgon försöker vi igen.