Dagarna går och tisdagen likaså, allt i tankarnas spår

Dagarna rusar, det är så märkligt. Hur det flyter ihop, blir ett band av dagar som jag knappt kan särskilja. Ibland tappar jag både dag och datum, mäter liksom tiden i bokade besök och aktiviteter och blir lika förvånad varje gång ett möte bokas och jag inser att det gått en vecka till.

En vecka av mitt liv, av tiden, av tid som vi inte vet hur länge den varar. Ibland blir jag så rädd över hur tiden rinner ifrån mig, jag måste få grepp om den, kunna stanna upp i den och vara här och nu. Å andra sidan i stunder när man mår som sämst vill jag bara slippa tiden och medvetenheten om vad jag borde göra med den, allt jag  borde ha gjort.

Tisdagen gick och blandades av moln och sol, både ute och inne. Speglar tankar och känslor. En del av mig tycker om hösten. Tycker om att luften blir klar, att jag kan andas. Hur det blåser, griper tag i mig, i löven och virvlar runt, blåser bort. Allt gammalt kan blåsa bort, vi kan få börja om, eller bara få försvinna, vila.

En annan del av mig hatar hösten, hatar hur den släpper mörkret inpå oss, hur allt bara falnar och dör, försvinner i evigheten, i mörkret. Att allt bara blir värre minst ett halvår framåt. Hur kylan och havsfukten, råheten kryper in i kroppen, att inget hjälper. Man kan inte klä sig mot den kylan, fukten, allt blött, rått som kyler ner en så man domnar i kropp och själ och egentligen bara vill få gå i ide eller komma fram när vårens solstrålar kan röra vid ens frusna skinn.

Jag kan känna den, kylan, och i våras så fick måendet den att stanna kvar så länge i mig att resterna fortfarande finns där som is som aldrig riktigt hann smälta. Som fasar för mer kyla, ensamhet och mörker. Detta mörker som man försöker jaga undan med tända ljus och stora koppar med te. Lite svårare att jaga undan mörkret inombords. Märkligt. Var är det mörkt någonstans egentligen? I hela kroppen, i hjärtat, i halsgropen, i någon absurd del som blindtarmen eller????

spökfötterna ska få ögon
och mun ocks

Widar kan sprida lite ljus och idag har han busat järnet på Spira och i lekparken mm. Har haft kompishjälp vilket varit bra då jag känt mig absurt ur gängorna, kan förvisso bero på sömnbrist och huvudvärk och en del ledsna tankar. Är lite gott att vara på Spira då och få lite perspektiv och nya tankar. Var mycket diskussioner idag, bra diskussioner och dessutom fick småttingarna busa och göra spökfötter.

Widar försökte bla äta upp den vita fingerfärgen...Han är högt och lågt, i ena stunden tokduktig och i nästa river han ner allt han ser...Tror det kallas för nyfikenhet och taskig impulskontroll...Just nu sover han och har bara vaknat fem gånger sedan åtta...han ställer sig upp i spjälsängen och skriker...om och om igen...Skulle tro att han vill upp och leka...
Nåja, hoppas ni haft en go dag därute!