Tonåring i bebis/åringskropp eller bara normal åldersutveckling?

gullungen

Seriöst alltså, vi lever numera med en tonåring alternativt ett besatt barn. Eller kanske lite lätt labilt barn eller enligt vissa ett fullständigt normalt åldersadekvat barn...inte vet jag, men vi lever i en verklighet med absurda utbrott ett antal gånger under dagen, stundtals avmildrat av en liten gosig unge. Vi vet varken ut eller in och inte kan killen snacka.

Men så här kan det se ut:

busen

Vi vaknar efter en halvdan natt som trots allt innehåler några timmars sömn efter en vansinnesläggning på¨45-90 minuter. Oftast är det en gosig mysig liten kille som vaknar och vill mysa en stund, oerhört gosigt och värmande för ett mamam hjärta och god knows I need it för sen bryter helvetet ut. Jag el Matte kommer föreslå att Widar ska byta morgonblöja för ingen människa vill ju äta sin morgongröt i en tung kissig och äcklig nattblöja.

Eller ja, ingen utom lille herr Vanberg som under skrik och protester försöker rymma genom att springa till ytterdörren och slå alt sparka sig ut. Vi låser ALLTID numera eftersom vi annars kan hitta ett barn på väg ner för trappan...helt orädd ska vi tillägga.  Under övertalning och diverse protester blir blöjan bytt och frukosten kan intas efter att lillen fått tända lampor, duka mm. Han kan vara otroligt vuxen och duktig. Om jag nu skulle råka glömma hälla upp vatten i muggen utbryter ett vrål utan dess like och gud nåde om jag försöker mata honom eller ännu värre hindra honom från att ta enormt stora grötskedar så gröten ramlar av överallt.

kolla blicken liksom...sekunderna
senare flög grötskeden...

Efter gröten behöver troligen en blöja till bytas och världen rasar ner över en liten åring som vrålar ut sin avsky över mammans elakhet, nämligen att ta ifrån honom en äcklig bajsblöja. Efter detta är det vanligen dags för lite kläder och här ska inte mamman tro att hon får klä på åringen vilka fina kläder som helst, nej...är det en skjorta som han inte vill ha försöker han med våld slita av sig den och nöjer sig inte förren en myströja kommer på. Sockarna åker av direkt, men det kan jag förstå, går också helst barfota.

Iallafall så brukar det bli lite lek innan mellis och det kan ju låta rofyllt...mm, kom hit får ni se! Först välter vi ut alla lådor med leksaker och på tio min ser lägenheten ut som ett bombnedslag. Sedan varvas bryt och utbrott med skratt. Vi kan leka med duplo (en favorit), kan funka asbra till Widar anser att bitarna inte går isär tillräckligt fort. Då vrålar han och bitarna flyger, samma med pussel, spel mm. Puh som är en favorit kan bli gosad med för att i nästa stund slängas i väggen för att han inte får av Puh sin tröja som varit fastsydd sen han fick Puh.

vanligt utbrott, går
ofta över snabbt

Mellis funkar ofta ok och efter det är det ut någonstans på någon aktivitet för att inte alla ska bryta ihop. Då kommer man till påklädning...I Widars värld kan man tydligen gå parfota i pyjamas ute trots att man är förkyld och det är vinter. När mamman och pappan försöker övertyga den lilla åringen att nä, man har kläder på sig så springer han skrikandes alt slänger sig dramtiskt på golvet och skriker. Nu blir han ju påklädd ändå och många gånger hjälper han till själv och det kanske e därför man undrar vad sjutton det far i honom.

Så där fortsätter dagen. Då kan man ju tro att han skulle somna sött i sin säng på kvällen eftersom hans föräldrar är absurt trötta. Men icke. Han leker med tårna, sängen, Puh, sjunger, skriker, leker väderkvarn mm så fort sömnen börjar komma vilket resulterar i aslånga läggningar och nej, han sover inte en massa på dagen. 30-60 min om vi har tur, andra dagar som idag sover han inte alls trots lek och utelek.

puh e favoriten just nu

Tittar man på honom i fel ögonblick och dessutom kanske tyckre han ser rolig ut när han är arg, stampar, skriker, slänger sig eller springer iväg så blir han seriöst asförbannad. Men ibland kan man ju inte låta bli att skratta och det vet väl alla att ingen gillar att folk skrattar åt en när man är arg. Men han är så himla dramatisk. Han fick inte ha en borrmaskin, han skrek och grimaserade som om vi försökte göra honom illa osv. Så fort han får ett nej så har vi förstört hans värld och det finns tyvärr många nej i Widars värld även om det finns många ja också.

Men det är alla dessa utbrott som varvas med en jätteduktig och mysig kille gör ju att man blir helt slut och dessutom kan han inte snacka så vi förstår allt och att missförstå vad han menar är INTE populärt. Han freakar ur kraftigt alltså. Känns som vi har en tonåring fast utan att han slår i dörrarna, rymmer, dricker öl och tjuvröker.  Är väl det där med att i ena stunden vara liten och vilja vara nära för att i nästa stund vara stor, kunna själv och göra som han vill på sitt sätt. Läste nånstans att de är väldigt viljestarka och nyfikna i den här åldern och japp, det kan vi skriva under på. Vi träffar både gråsuggor och bilar på våra promenader.

Men allvarligt, det här beteendet skulle väl inte dyka upp redan, eller???