torsdag 10 maj 2012

Plötsligt händer det!

Helt otroligt, har lämnat Widar för första gången utan gallskrik, sprutande tårar och diverse utfall i form av kasta sig mot ytterdörren, slita sig ur famnen på nån pedagog osv. Har sluppit gå ner för backen hem till oss utan Widars gallskrik ringande i öronen.

Som vanligt var han lite kinkig på väg dit, men klev ur vagnen och tog med sina gosisar in på dagis. Av med ytterkläderna, vi slapp regnkläderna idag då det inte hade börjat regna vid lämningen. Nu regnar det dock igen...

Sen in till det stora rummet där de andra barnen och pedagogerna var och vid det här laget brukar tårarna och skriken vara ett faktum. Men Widar var bara lite ledsen, vi sa hejdå och han kröp upp i famnen hos pedagog I som satt på golvet med några av barnen. Kramandes på Mumin och gosekudden satt han i hennes famn och vinkade hej då. Lite ledsen, men inte mer än så.

Fattar ni hur stort det är?! Kan låta som en futtig grej, men efter 3 mån och 9 dagars lämningskaos så är det här helt suveränt! Imorgon kanske det är kaos igen, men idag var ett stort steg på vägen! Det kanske lossnar nu.

På förskolan tycker de ju att han börjat landa och knyta an lite mer plus att han är med och leker mer än förut. Bara det att han inte sitter hos någon vuxen och gråter en massa är ju också ett framsteg! Med tanke på hur busig han är så tror jag ju starkt att han är en dagiskille, bara han upptäcker hur mycket spännande bus man kan göra där. Men idag nöjer jag mig med att mammahjärtat helas lite!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar