måndag, igen

Måndag, ny vecka. Önskar jag kunde säga att det är härligt. Men det är inte härligt. Grått och blött ute, kropp och psyke bråkar och jag vill bara försvinna. Så trött.

Var asjobbigt att gå morgonrundan efter dagislämningen. Som tur var så vaknade Widar på bra humör så morgonen och lämningen gick ok. Jag orkar bara inte vara med liksom. Undrar så varför inte alla andra ser den gråa meningslösheten? Vad i hela friden ser ni för charmigt med en ny dag?