apparater, sjukstatus och sömnbrist

Jobbig dag, efter en meningslös halvknäckande natt. Sömnbristen berodde dels på att liten vaknade och saknade barnafadern som roar sig på kurs i Köpenhamn, dels för jag hade världens mest enerverande apparat på mig.

Hade under gårdagen och natten blodtrycksmätning vilket innebar att gå med en blodtrycksmanschett på armen hela tiden med en lång tjock sladd till en dosa i en rem som jag bar runt halsen. Låter väl föga ansträngande, men om ni föreställer er hur det blir varmt och kliigt under manschetten och att det var 20 min piper till, manschetten pumpas upp till max under tiden som ett surrande ljud hörs, varpå luften sedan släpps ut under ett klickande ljud, var 20 min så kanske ni anar att efter 24 tim är man rätt irriterad.

försök sova med den här 

 Att försöka sova med det här var ju helt hopplöst. Så fort jag börjat slumra till så drog ju apparaten igång och var det inte den så var det att jag höll på att snurra in mig i sladden så till den grad att jag höll på att bli galen. Men i morse åkte jag iallafall tillbaka till Sahlgrenska och lämnade in den tillsammans med en noggrann aktivitetslogg för de 24 tim.

Så mycket konstiga grejer man går igenom för blodtrycket, men det känns bra att de tar blodtrycket på allvar. Tydligen är det så att när unga människor får högt blodtryck så ska man misstänka att det föreligger en biologisk orsak så det är väl därför de är envisa och letar igenom min kropp som förutom blodtryck och psyke är rätt frisk! Skönt det, hade fått bryt om de hittat fel på hjärnröntgen eller vid hjärtundersökningen.

De letade och ultraljudsundersökte hjärtat och kärlen till och från hjärtat i en timme på Sahlgrenska så det är seriösa grejer de sysslar med. Bara jobbigt att gå på  alla dessa undersökningar och läkarbesök och alla dessa blodprover som tas. Är galet spruträdd, men iallafall van att be om att få ligga ner så jag inte svimmar. Fånigt, är ju inte farligt och ändå kan jag inte hindra kroppen att jaga upp sig, snurra till i huvudet och svartna framför ögonen...

Är egentligen inte så orolig, tror att jag är rätt frisk egentligen och får man trycket under kontroll så reder det sig. Nu vet jag ju att jag måste medicinera och då minskar ju risken för att jag ska drabbas av stroke som min mor nyligen gjort.

Idag var första gången sedan allt började som mitt blodtryck låg under 150/120 och det lär innebära att medicinerna gör det de ska samtidigt som jag försöker ta det lugnt i livet. Har en del förhållningsregler. Lättare sagt än gjort med tanke på allt som pågår. Är tydligen en riskperson eftersom jag fått högt blodtryck av p-piller i tjugoårsåldern och sedan havandeskapsförgiftning under graviditeten så jag lär väl medicinera resten av livet om inget annat händer.


Känns i allafall bra att gå hos en specialist, hon är verkligen jättetrevlig, engagerad och kunnig. Klart trevligaste läkaren jag träffat och jag har hunnit med en del genom åren. Får se om de nu hittar någon orsak och om trycket stabiliseras så de slutar hota med sprutor och inläggning. Om inte annat så kommer de kunna utesluta diverse sjukdomar och syndrom! Är några undersökningar kvar och sedan blir det regelbundna kontroller och läkarbesök, men förhoppningsvis inte lika frekvent som nu.

Är i allafall uppe i frikort på läkarbesök och mediciner nu och sjukt tacksam att jag bor i Sverige där skatten finansierar vården. Hade jag bott i USA, arbetslös så hade jag väl varit ruinerad nu. Har inga problem att betala skatt, tar hellre vettig vård än ytterligare skattesänkningar.