fredag 27 december 2013

Ridning, kan vara det bästa som finns

Ballada2
Ballada, första hästen jag red i september. Polskt halvblod, 159 cm
kräver mycket skänkel
En av de största sakerna för mig personligen i år var att jag tog mig i kragen och anmälde mig till att börja rida igen. Har pratat om det av och till under många år, men min allergi och nog rädsla för att inte kunna rida ordentligt har hållit mig tillbaka. En annan sak är kostnaden, det är dyrt att rida lektion, men å andra sidan lägger jag inte pengar på särskilt mycket annat. Har knappt köpt kläder eller skor i år, däremot en del tyg som väntar på att bli uppsytt. Men det krävs lite mod, 20 år sedan jag sist red lektion, sedan dess har ddet bara varit någon sporadisk uteritt hos kompisar eller hos syrran på Gotland.
Midas2
Midas, min absoluta favorit, känslig, pigg och framåt!
Svenskt halvblod, 167 cm
Var med skakiga ben jag red min första heltimmeslektion på Storås ridklubb ute i Angered. Man fick 3 provlektioner för att sedan bestämma sig för att fortsätta eller inte. Min första lektion red jag en solig sen augustikväll på stallets lugnaste dam Ballada. I en provridningsgrupp på fem personer, de flesta nybörjare och efter 20 min kollade jag på klockan i ridhuset och insåg att jag höll på att dö. Jag var helt slut och hade yrsel på grund av blodtrycket och till råga på allt så var lektionen en hopplektion. Det är hoppning på schemat var fjärde vecka...
Pajkos2
Pajkos, ungerskt halvblod, 157 cm. Känns som att rida en ponny
 och man minns sina ponnyår. Kul att rida!
Jag tog mig igenom lektionen och var helt chockad över att det var så jobbigt att rida, det var det inte när jag var yngre, eller när vi gick på hästgymnasium och red flera hästar om dan på olika nivåer och skötte alla sysslor i stallet. På den tiden förstod jag inte varför folk sa att man behövde jogga eller styrketräna, men nu, jisses nu förstod jag. Min coremusklatur är ju urkass och mina magmuskler har aldrig helt gått ihop efter graviditeten. När sjukgymnasten skulle känna om de gått ihop fick hon ner tre fingrar i mellanrummet och det var ett år efter att Widar fötts så det var rätt kört. Men det var ändå med ett fånigt leende jag satt på Ballada medan vi skrittade av hästarna på skogsslingan efter lektionen. Var med skakiga ben som jag sadlade av efteråt, glad över vad jag faktiskt vågat och klarat!
Tintomara2
Tintomara Svenskt halvblod, kul att rida, men
går som privathäst nu
Veckan därpå var jag tillbaka och redan då visste jag att jag ville fortsätta även om det var oerhört frustrerande att rida lektionsdressyr och inte förmå kroppen att sitta ner i sadeln under en timme och verkligen rida hästen. Vid det tillfället red jag Tintomara som var både lugn, pigg och duktig så det borde inte vara så svårt och i huvudet visste jag ju hur man utför rörelserna, men tror ni kroppen lydde? öhm nej...Jag tappade takten, studsade upp och ner i sadeln, emellanåt flaxade händerna och med taskig coremusklatur så faller man framåt i sadeln vilket inte gynnar sitsen, hästen eller ridningen. Helt galet!
Colorado2
Colorado, svenskt halvblod 170 cm
Man kan lugnt säga att min ridning inte är vacker. Men vi jobbar på det och efter fjärde lektionen blev jag uppflyttad till en grupp med lite högre målsättning och i slutet av terminen blev jag uppflyttad igen så helt kass kan jag ju inte vara. Nu känns det som om gruppen jag rider i passar min nivå, även om sisten och ridningen lämnar mycket mer att önska. Vi rider ungefär på LB nivå och utför galoppombyten, skänkelvikningar, hoppar studs och bana och jobbar på att ha hästen i rätt form och få ordning på våra sitsar och hjälper.
Lyrik2
Lyrik, svenskt halvblod 171 cm
alla bilder kommer från Storås Ridklubbs hemsida
Det är galet kul, asjobbigt, svårt, stundtals trist när man inte får det hela att funka, magiskt när man kan rida ihop 650 kg häst så att den bär sig och blir alldeles lätt i handen. Emellanåt når jag dit, men lika ofta tappar jag det genom att falla framåt, tappa sitsen eller bara genom att inte orka rida igenom ordentligt. Men det är kul, trots ridsår och lektioner på stallets segaste häst.

Lyrik som jag ridit det sista är riktigt jobbig, han blir så lång och tung och jag orkar inte rida ihop honom hela tiden utan tappar sitsen och då faller han ut och blir galet jobbig. Å andra sidan gick det skitbra förra lördagen, var galet nöjd och fantastiskt trött efteråt. Min favvo är Midas, han är het och känslig, lagom stor och urskön att rida, dessutom supermysig i boxen! Hoppas på att få rida honom en massa i vår, betalade in vårterminens avgift idag, lite dyrt...hm. 

Det enda riktigt tråkiga är att jag fått inse att jag är allergisk, jag kan inte blunda för hur kroppen beter sig om jag inte tar medicin både innan och efter. Vid ett par tillfällen har jag glömt att ta medicin innan och åkt till stallet och tänkt att det är lugnt. Allergin börjar då göra sig påmind redan när jag borstar av hästen inför sadling genom att det börjar klia i hud, ögon och näsa, jag börjar nysa och sedan kommer nässelutslagen.

Det hela fortsätter så till den grad att jag är supersnuvig, rinniga ögon och nyser konstant på vägen hem. Får direkt hemma ta medicin, duscha, tvätta kläderna osv. Men tar jag medicinerna ordentligt så kliar det mest och det är jag van vid sedan många år. Men det gör ju att jag antagligen får omvärdera möjligheten att ha egen häst...och det gör förbannat ont! Vet inte hur allergivänlig Baskir curly rasen egentligen är? Jag hade väl på nåt sätt tänkt att allergin skulle vara borta efter alla dessa år, men icke. 

Nåja, just nu kan jag inte rida tillräckligt bra än utan nu jobbar jag på att hitta tillbaka och utveckla min ridning och det tar ju tid. Får säga att jag gillar Storås, det är en liten ridskola där man snabbt lär sig känna igen folk och hästar och det är en god stämning. Inget överfancy eller så utan bara människor som vill ha det bra med hästarna och lära sig mera. Jag gillar att det dessutom finns specialgrupper för hoppning och dressyr och att man har dagridläger både för barn och vuxna och en massa andra aktiviteter! 

Är ni sugna så kan jag rekommendera er att testa, ridning är skitkul och dessutom asbra träning! I stallet försvinner ångest, jobbiga tankar osv, för ett par timmar ligger allt fokus på dig och hästen och vad som händer före eller efter är inte viktigt när man man kommer in i stallet. Lukten, känslan, allt är liksom välbekant och lugnande, vet nog ingen annan plats som jag kan bara vara i! Det är väl så nära mindfulness som jag kan komma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar