tisdag 17 december 2013

Tisdag, automatväxel och en mastodont intervju

så här soligt var det
 tyvärr inte i morse
I morse var vi uppe tidigt. Dels för att Matte skulle flyga till Stockholm och jag skulle lämna Widar tidigt för att sedan åka på jobbintervju. Morgonen flöt på rätt fint till jag och Widar satt i bilen och skulle köra till förskolan.

Till saken hör att Matte nyss bytt tjänstebil och den här gången valde han en automatväxlad bil vilket han upplever som en lättnad. Men jag har ju i hela mitt liv kört en normalväxlad bil där man använder kopplingen och växlar stup i kvarten. Det går ju liksom av sig själv.

Iallafall har jag packat in både mig och Widar i bilen, startat med foten på bromsen och utan att stoppa in nån nyckel någonstans. Den här moderna bilen är nyckelfri vilket Matte gillar, men som jag är oerhört skeptisk till. Tror det bara en tidsfråga innan det här nyckelfria låset hänger sig och då står man där och hur sjukt är det inte att starta en bil utan att använda bilnyckeln??!

automat from hell
Nåja, vi rullar iväg och jag är lite lätt nervös och stressad inför intervjun så när jag kommer upp i första korsningen så letar sig min vänsterfot bestämt till kopplingen och trycker till samtidigt som jag försöker flytta växelspaken....


BIG MISTAKE...hela bilen tvärnitar och låter och jag inser stressat att det här gick ju inte...bilen har helt stannat och i baksätet undrar Widar vad gör du mamma? "Mamma försökte växla" säger jag varpå barnet, 3 ½ upplyser mig ytterst sakligt "att det går inte mamma, det är en otmat". Så där sitter jag, 38 år i en automatväxlad bil och blir informerad om vad man kan göra och inte göra av sonen min som knappt är torr bakom öronen. "Nu var det bra att vi hade bälten mamma" fortsätter han och jag kan bara instämma och lova honom att inte växla mer medan jag småskrattar.

Vi åker upp till förskolan och jag hinner bara komma in i hallen så börjar Widar redogöra för vad som hänt till sin fröken. Händelsen låter helgalen och livsfarlig så jag får snabbt säga att allt var ett kopplingsmisstag och att jag på intet vis höll på att orsaka en olycka vilket det onekligen låter som om man bara hör Widars berättelse. Lämnar iallafall liten och vis av morgonen är jag oerhört noga att inte använda min vänsterfot mer i bilkörningen.

Kommer iväg till jobbintervjun, i tid och är lugn och samlad när jag träffar chefen som sopar bort mitt lugn genom att erbjuda mig te och ett personlighetstest i tre delar på datorn innan intervjun börjar. Höll på att sätta teet i halsen. Men håller god min och slår mig ner vid datorn och kör på i 40 min. Det hela går rätt bra förutom när vi kommer till den logiska delen. Det har aldrig varit min starka sida och det var i NOG delen jag sabbade högskoleprovet suck. Nu får jag en flashback för det är sifferserier och bokstavsserier med luckor och mitt hjärnsläpp blir totalt i slutet och dessutom går det på tid....jisses...

Nåja, försöker repa mig i intervjun med cheferna och sedan med ev kollegor. Seriöst mycket frågor och frågan är hur nöjda de blir med ens svar egentligen. Jobbet verkar verkligen intressant, men precis som på alla andra arbetet jag sökt i behandlingssvängen så är det galet många sökande. Sammanlagt 3½ tim senare vacklade jag ut till bilen och rullar hemåt bara för att på nytt trycka ner bromsen i tron att jag ska trycka ner kopplingen och växla. Tvärnit igen, men tack och lov ingen annan som såg det! Om jag gillar automat? Öh inte än...

Kom hem precis i tid för att hämta liten och sedan har dagen gått till AF kontakt, SSR-kontakt, barnalek, huvudvärk, matlagning, kittla treåring och funderingar fram och tillbaka kring jobben. Väntar besked från tre ställen nu och hoppas på att landa nåt av jobben. Men vi får se, jag är fortfarande inte man, har ingen steg 1 utbildning, är inte möjlig att internrekrytera osv. Hatar dock att vänta och inget veta. Tycks leva i väntan...
det här tror jag på =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar