torsdag 30 januari 2014

Alltså det här med mens...

Mår seriöst pest och pina, är en värre omgång än vanligt och jag blir så djäkla trött på det. Om det överhuvudtaget finns en gud i någon form så lär det inte vara en kvinna för ingen kvinna skulle tvinga andra kvinnor springa runt och må skit varenda förbannad månad från tidig tonår till de blir gamla nog att hamna i klimakteriehelvetet. Man kan ju tycka att evolutionen borde kunnat ta bort allt som gör ont åtminstone!

Ja, jag snackar om mens, montan, eländet, lingonveckan eller vad sjutton du nu vill kalla det. Jag vet att en del tycker att det är fantastiskt, att kroppen renar sig själv, att det är naturligt, kvinnligt och inte det minsta obehagligt, men det måste ju seriöst vara bullshit. Visste du att en kvinna i genomsnitt blöder i två år av sitt liv?! Två år av dagar med blod, mensvärk, svettningar, genans, tamponger, bindor, taskigt tajmade situationer och semestrar, tårar och seriösa humörsvängningar och kraftig PMS....

Jag har i hela mitt liv haft ett elände med mens, mensvärk och migrän. I högstadiet svimmade jag och kräktes av de kraftiga kramperna och blodet forsade. Ja, jag vet att det bara handlar om ett antal skedar blod, men upplevelsen var att det forsade blod och jag avskydde det. Lösningen blev p-piller och då blev det lite bättre och dessutom kunde man då dessutom reglera, eller ja försöka reglera när mensen skulle dyka upp istället för att bli överraskad en dag när man saknade bindor och hade lite väl ljusa kläder på sig.

Har man dessutom pco vilket jag först fick veta för några år sedan så har man oregelbundna blödningar och dessutom en massa smärtsamma blödningar. Det kan vara riktigt olidligt. Lägg dessutom till att du även om du inte är deprimerad i vanliga fall kan bli seriöst deprimerad ett antal dagar kring mensen, få rejäla humörbryt och inte att förglömma få en underbar hormonpåverkad migrän som en smärre bonus så anar ni att det här eländet som upprepas var fjärde vecka inte förgyller mitt liv. Det är skumt att jag kunnat gå runt med det utan att någon reagerat på det när jag berättat utan man har bara bytt p-piller, mini-piller osv. Fått diverse värktabletter utan att det hjälpt och annat och sedan när man gör en utredning för några år sedan så är det solklart. Alla gånger jag blivit hemskickad med att ta ett par alvedon, det är så här att vara kvinna, nu är du allt lite gnällig gumman osv....

Ända sedan tonåren så har folk, läs mammor, gynekologer, barnmorskor och andra kvinnor sagt att" bara du får barn så kommer besvären försvinna...."Så det var något jag såg fram emot efter Widar. Att vara gravid innebar ju en del struligheter, men jag saknade verkligen inte mensen, det var så himla skönt att slippa! Men precis som det mesta andra sagt om graviditet osv så stämde det ju inte. 5 veckor efter att Widar föddes var mensen tillbaka och det gjorde ont som f-n. Inte lika ont som att födda barn för all del och det kanske är därför folk säger att det blivit bättre?

Men jämfört med att föda barn så är ju att få en häst över foten och bryta alla ben i den som jag gjorde när jag var 18 ingenting ju. Trodde ju att jag skulle dö när Widar föddes. Nu gjorde jag inte det och jag gör inte det av mensen heller, men jag kände nog mest för att gnälla lite. I min värld så hade det schysstaste varit att killarna hade fått ha det här varannan månad så kunde de känna på hur himla kul det är istället för att komma med idiotiska kommentarer som man hört sedan tonåren. Jag kan inte fatta varför tjejer både ska behöva må som man gör 12 gånger om året i massor av år och dessutom behöva ha all smärta som det är att föda barn. Bara det borde ge kvinnor ett extra lönetillägg!

Hm, kanske skulle nämnt det på dagens jobbintervju...Verkade nog lite disträ, var tvungen att ta imigran i morse för att försöka begränsa migränen som pockade på. Trots det gick nog intervjun bra, eller ja det kändes ok. Traskade hem efteråt och låg i mörker med skallebank innan det var dags att hämta liten. Widar var hur gullig som helst och när jag sa att jag hade väldigt ont i huvudet idag så funderade han en stund och sen sa han "du ska nog lägga dig ner och vila mamma och kolla på mina barnprogram. Då mår du bättre" Jag höll med och kunde inte låta bli att le. Ingen ide att upplysa honom om att tv inte gynnar migränhuvudvärk... Han sa ju bara vad vi brukar göra när han mår dåligt, då blir det ofta mys i soffan med lite barnprogram.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar