Kanske kanske har jag jobb

Så kom samtalet, en arbetsgivare som vill testa om jag funkar hos dem! Efter alla intervjuer, alla ansökningar och allt. Det är ett korttidsvik som innehåller både uppsökande arbete, motiveringsarbete hos människor med missbruk, samsjuklighet och hemlöshet samt viss tid på ett boende.

 Det är inte det rena behandlingsarbete som jag letat efter, men det är rätt målgrupp, rätt stad=Göteborg och därmed kort pendlingstid och det är ett jobb på riktigt! Med lön även om den blir lägre än mitt förra jobb och allt, allt är bättre än låg akassa och sjukpenning! 

Allt är dessutom bättre än alternativen jag fick på mötet med af i fredags! Dessutom är det lättare att få ett annat jobb om man jobbar och har fräscha referenser! Slippa frågor om varför jag inte jobbat, hur jag mår, varför hit och varför dit. 

Blir skitglad, panikslagen och livrädd! Glad för att någon ser jobbpotential i mig men livrädd och panikslagen för att jag inte ska klara det! Jag kanske inte klarar heltid, kanske inte klarar av att jobba, kanske sabbar allt och kraschar! Kanske inte klarar mer än alternativen jag fick af...

 Vill så gärna fixa det, göra ett bra jobb och pussla ihop mitt liv! Jobb är en galet viktig del i det. Har ju jobbat med målgruppen i flera år och jag kan ju inte vara sämre än någon annan eller hur? Bara lite jobbovan... Kommer längta ihjäl mig efter liten också!