Dålig sömn som vanligt och dessutom med ett illamående som tack och lov inte utvecklats till kräkan. Kräkan vill man inte ha, inte på något sätt och än så länge verkar jag klara mig.
Dessvärre är jag inne på andra dagen med migränkänning som hanteras med imigran och frågan är väl hur länge jag kan hålla migränen stången? Att jobba och vara ljud och ljuskänslig är måttligt kul och dessutom blir jag lite vimsig och disträ av huvudvärken och medicinen. Skulle behöva sova ett par dygn och jag måste nog ta upp sömnbristen med läkaren snart. Det kommer inte fungera i längden, sova måste man göra.
Men det är mycket som snurrar runt omkring och inom en. Folk blir sjuka, allvarligt sjuka och vart man än vänder sig just nu så är det allvarliga sjukdomar och olyckor och det är en pärs. Människor som står en mer eller mindre nära som kämpar mot cancer och annat otäckt. Om jag kunde skulle jag trolla och cancer, stroke, bilolyckor skulle bara försvinna tillsammans med krig, svält, kvinnomisshandel, fattigdom och allt annat djävulskap som existerar i den här världen.
För mig är det ofattbart att man i denna värld kan vara religiös och ha en tro för det är så oerhört mycket elände. Kan bli livrädd när jag tänker på allt som ligger framför Widar, går sönder när jag tänker på allt som kan hända. Är så mycket skit som händer hela tiden. Tar liksom aldrig slut.
Då har man liksom inte ens tänkt på allt som händer i världen. Ibland när Widar vaknar och gråter på natten och har drömt något hemskt så tänker jag på barnen i Syrien tex, som vaknar av mardrömmar bara för att befinna sig i en levande mardröm, eller barn som far illa i Sverige. Inget jag kan ändra på mer än att ge bidrag till olika föreningar som arbetar för att ändra på situationen.
Måndagströttheten blir liksom inte mindre av allt sånt. Det är svårt att se meningen i allt sånt här och i livet i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar