tisdag 31 mars 2015

Att prata med farmor en stilstudie

Att prata med farmor i mobilen kan se rätt kul ut. Liten stövlar ofta runt i hela lägenheten med mobilen och gör miner, viftar, nickar och går in för samtalen med hull och hår. Om han sitter stil så är det än mer miner och rörelser, väldigt underhållande!
=)

oj

lyssnar


roligt

måndag 30 mars 2015

Grattis Mattias

Grattis finaste Mattias på din 40 årsdag!!
finaste Matte
Idag fyller finaste Mattias 40 år och både jag och Widar är väldigt glada för att han finns hos oss! Trots min dag i migränhelvetet så fixade jag och Widar lite firande på kvällskvisten med tårta, presenter, sång och vår favorit, långa stora rosor som luktar ljuvligt! Widar har stenkoll på vilka rosor det ska vara och fixade lätt beställningen i blomsterbutiken och bar hem dem trots att de är nästan lika långa som han själv!
Liten med födelsedagsblommor

Man kan inte bara gå hem med blommorna,
man måste ju lukta på dem för de luktar ju underbart!
Var seriöst impad av Widar som lyckades behålla hemligheten om Mattes present, det är inte illa av en liten kille som oftast vill berätta allt i samma ögonblick som han får veta det. Men nu höll han hemligheten och var onekligen nöjd själv också. Att Matte dessutom gillade presenten gjorde inte saken sämre!
Matte gillar också stora rosor

söndag 29 mars 2015

Lite firande på Säröhus

I lördags var det dags för lite spa och fira Matte inför 40 årsdagen som infaller på måndag. Efter en del meck så hade vi fixat så att en av Widars favoriter, moster Ronija skulle vara barnvakt medan vi spenderade ett dygn på Säröhus! Ronija kom ner till oss i fredags kväll och Widar var eld och lågor. Den ivern satt i så han hade knappt tid att säga hejdå till oss när vi åkte igår eftermiddag. Han hade redan bestämt vad han och Ronija skulle göra, vad de skulle äta, vilken lördagsfilm de skulle se och vad för lördagsgodis de skulle äta.
Widar bygger hus till nemofiskarna, många byggideer har han allt =)
Han hade verkligen sett fram emot att få ha Ronija för sig själv och vi kände oss lugna med att om något skulle skita sig så var vi ju inte mer än dryga halvtimmen bort. Vi såg fram emot ledigheten lika mycket som Widar så det var verkligen en win-win situation! Med allt packat och diverse tips till Ronija så kramade vi liten som egentligen inte hade tid och åkte mot Särö. Väl i Särö kom Matte på att han glömt badkläder och att dra på spa utan badkläder är ju rätt värdelöst...så vad gjorde vi? Jo, körde hem igen och hämtade badgrejorna så vad som egentligen tar en halvtimme tog ytterligare en timme...tur att vi inte var längre bort alltså!
någon, läs matte, springer in efter badkläder
Men sedan kom vi iallafall fram till Säröhus och även om det var alldeles för grått väder så är det fint där ute. Alldles vid vattnet och jag älskar hur det luktar hav. Havet lugnar ner en.
utsikt från entren
Vi fick mysigaste lilla rummet på takvåningen med eget bubbelbad, terass och allt! Klart mer tur med rumsvalet denna gången än sist och som överraskning till Matte hade jag bokat in lite VIP-pning på rummet, praliner, frukt och bubbel som vi hann njuta av i lugn och ro innan vi satsade på spa:andet!
älskar bubbel och jordgubbar

så lätt några glas bubbel slinker ner =)
Det är en alldeles speciell känsla att ta lite barnledigt och verkligen få unna sig lite vuxentid och avslappning! Det blir inte så ofta när litens barnvakter bor en rätt lång bit ifrån oss så då är det extra mycket värt och det funkar dessutom mycket bättre nu när vi vet att han klarar sig fint med sina barnvakter. Kommer ihåg hur det var första gången vi lämnade honom och man bara ville ringa hem och kolla att allt var ok, igår ringde vi ett god natt samtal och då hade han så mycket på gång med Ronija att han bara hann säga lite vad de gjort på dagen och godnatt =)
bad, värme och lite vin, inte illa en lördag =)
Efter bubbel och mys blev det mer bubbel fast då i spadelen på Säröhus. Gillar verkligen deras jordgubbsskrubb så den blev det mycket av. Vi spa:ade, badade, drack diverse godsaker, hänge i utepoolen som är som en snäcka och nog hade behövt lite uppfräschning, badade kurbad och slappade. Slappade ännu mer, pratade om framtid och minnen och bara var tillsammans. Så skönt. Man blir helt mosig i huvudet och skrynklig i skinnet, men mest avslappnad i kroppen och efter fredagens dressyrträning som gett mig träningsvärk i magmusklerna och korsryggen var 37 gradigt poolvatten underbart!
slappar och konstaterar att japp, pedikyr och manikyr behövs =)

ser ut som om man spillt rödvin i kurbadet, men så är det icke,
ett helande kurbad som gjorde kroppen och huden
alldeles mjuk
Efter några timmar i spadelen började det närma sig fördrink i baren och middag så då fick vi fixa till oss lite och fina, om än suddiga =), tog vi hissen ner från takvåningen till baren! Svårt att tro att vi är på våra förtionde år eller hur?!
vi =)
Som fördrink bjöds det på champagne vilket inte skadade. =)

=)
Hann ta det lugnt en stund innan vi gick in till middagen, trerätters med vin, vita dukar och fancy porslin. Men mest en fin, blivande 40-åring som jag är så glad över finns i mitt och Widars liv!
Fina Mattias!
I dämpad belysning från de enorma kristallkronorna och tända ljus fick vi vår tre rätters middag som började med rökta musslor, hua...Men jag åt hela två stycken, sedan fick Matte resten. Bröt mot alla dryckeskoder och drack rött Masivin till och vinet var godare än musslorna! Var skönt att kunna prata om allt, äta i lugn och ro och titta ut över havet som syntes genom de stora fönstrena samtidigt som vinden och regnet börjat tillta.
scary musslor
Middagen fortsatte med en underbar kalvfile och avslutades med en vit chokladpannacotta med basilikamarinerad ananas. Den basilikamarinerade ananasen var en mysko upplevelse, både lite god och konstig samtidigt, men funkade på nåt vis ändå med pannacottan!
galet god kalvfile!

och en annorlunda efterrätt
Efter middagen var vi sjukt mätta och hur smälter man maten bäst? Jo, man struntar i de gamla reglerna om att inte bada förren en timme efter maten och drar ner på kvällsspa! Mer bad, mer dryck och hänga i utepoolen med sitt varma vatten. Att hänga därute och vara i varmt vatten medan vårvindarna blåser halv storm och regnet yr är helt underbart!
damernas omklädningsrum, tjusigt värre!
Även inne är det ju fint när belysningen är dämpad, det är barnfritt och inte så många andra som badar samtidigt. Vi kom inte upp ur badet förren efter elva på kvällen och då var vi skrynkliga och mjuka =)
innepoolen på kvällen, matte syns i mörkret
Att sedan ta hissen upp till takvåningen och ha det mysigt medan det blåser så det knakar i väggarna är inte illa. Att kunna få sova utan att behöva bli väckt är också väldigt skönt och att veta att man har en skön mysmorgon och långfrukost framför sig skadar inte heller. Somnade nån gång efter halv två och slöade järnet i morse! Kändes ännu viktigare med tanke på att man förlorat en timme på grund av sommartiden.
början på långfrukosten
Blev en lång frukost med en massa gott, det är verkligen lyxigt att kunna sitta ner och äta en massa godsaker, läsa tidiningen och sedan kunna gå upp på rummet och slappa innan man checkar ut. Vädret var halvdant så någon rask morgonpromenad skippade vi och slöade i stället. Var ett fint dygn och en bra början på Mattes 40 årsfirande! Imorgon fyller han år och presenten han får innebär att firandet inte är över än och det är roligt! Inte en aning har han om vad det är heller och jag och Widar är väldigt nöjda med vår ide! Kan för övrigt rekommendera Säröhus, vi har varit där tidigare och det är schysst, man får hyggligt mycket för pengarna och det har en mysig charm och god frukost! Om nån tycker att bilderna är lite halvdana så beror det på att det är mobilbilder och iphonekameran är inte den bästa här i världen. Gillar min iphone, men Mattes samsung tar betydligt bättre bilder....

Om Widar haft kul i helgen? Japp, han var väldigt nöjd och hade nog helst sett att Ronija stannat kvar hos oss! Fina älskade ungen hade gjort teckningar till oss och haft en massa bus för sig och vill redan ha en helg till med Ronija!

onsdag 25 mars 2015

sometimes

...

a haiku

you were never there..
just så

meningslöst

Meningslöshet, det är vad allt är. Meningslös värdelös skit och det kallar man för livet. Gör ont att andas. Förstår inte ens varför man försöker när det ändå inte funkar. Ringde kliniken idag, sa hur det var och möttes av en kvinna med brytning som beklagade och mumlade att det var tråkigt, verkligen tråkigt. Hon skulle notera det i journalen och jag tackade och lade på. Smärtan gick som en stöt genom kroppen och jag höll på att kräkas innan jag samlade ihop mig och gick ut till dagens metodmöte. Så oerhört meningslöst alltihop. Alla dessa ord, jag orkar inte med alla dessa meningslösa ord. Går hem och kramar liten för att påminnas om det som håller mig kvar här, det som inte är meningslöst i en värld där ljusen slocknar ett efter ett. Det gör fortfarande ont att andas.

tisdag 24 mars 2015

Hoppträning och solgul tussilago

Idag flexade jag ut från jobbet efter lunch och drog till stallet. Lade allt fokus på ridning och hästar efter gårdagens bottenlösa elände. Vill inte tänka mer på det även om kroppen gör sitt bästa med att grina illa och påminna mig om att allt gick åt helvete. Orkar inte tänka på det, orkar inte ta i det nu. Så jag packar undan det, längst in och fokuserar på annat. Att dra till stallet hjälper. Det lindrar och tvingar mig att skippa tankarna och ångesten som håller på att riva sönder mig.

Eftersom Matte jobbar och vår bil är hans tjänstebil så blev det spårvagnen till Storås och en stunds promenad i solen till stallet. Kände att jag var rätt trött i benen efter förmiddagens crosstrainerträning med deltagarna på jobbet, kanske inte det smartaste innan ridningen, men men...

Väl i stallet var det bara att börja ta hand om Lyrik och göra i ordning honom och han var ovanligt kärvänlig idag. Fick kela med honom en lång stund innan han kom ihåg vem han var och försökte käka upp mig och hötte med bakbenet som vanligt. Han blir alltid surig när man ska rykta honom och sadla honom. Han verkligen avskyr sadelgjorden även om man bara drar den ett hål och man kan se glipan mellan hans mage och gjorden...Så jag han skälla på honom lite, men fick kela mer än vanligt och det kändes gott. En snusande hästmule är aldrig fel.

Elin som också rider i hoppgruppen kom ungefär samtidigt som jag och hon fixade i ordning Ballada så vi kunde skritta ut på slingan innan framridningen. Var en helt underbar vårdag och på skogsslingan blev vi sugna på uteritt, får helt klart bli det någon söndag framöver! Hästarna vaknade också till och de var framåt på framridningen inne i ridhuset. Sedan blev det privatlektion för Carine, något som inte kommer hända ofta då det kostar cash, men det blir billigare om man är två som delar på det så det var skönt att Elin också ville vara med. Vi fick träna hoppning, svängar och bana och att hitta rätt tempo och avstånd samt en del tips och råd. Båda hästarna taggade till och det var skitkul, men tog slut alldeles för fort. Lyrik låg på och blev lite stark mellan några av hindrena och när han blir det och jag faller framåt så kommer rivningarna som ett brev på posten. Det är verkligen helt absurt vad känsligt det är. Jag skulle ju behöva ett snöre som höll mig upprätt eller nåt. Sedan är det svårt att få igenom halvhalterna när han blir stark och lång, men när vi får ihop det så hoppar han verkligen!

Men vi fick till en skitsvår sväng flera gånger, i bra tempo och med bra anridning på hindrena och vet ni vad?! Vi fick in flera galoppombyten, utan korsgalopp och annat otyg samt att det nästan varje gång blev rätt galopp i höger varv!! Det är helt otroligt!! Kanske jag och Lyrik kommer få till bytena mer och mer framöver! Han var riktigt pigg idag och det var skitkul att rida honom, älskar den lilla surmörten för han är en pärla!

Har ju nojjat på att han kanske inte ens skulle gå in frivilligt i det nya ridhuset på tävlingen, men det löste Carine med att hon är med oss och om det behövs leder hon in oss i ridhuset och då la sig oron om att han ska bli istadig och bara häva sig bakåt och bete sig vilket han gör ibland när han inte vill. Hon är bra Carine, har en lösning för allt och är tydlig med att tävlingen bara är för att vi ska komma ut, ha roligt och få öva! Varken Lyrik eller Ballada har varit ute på tävling innan så det kommer vara lika nytt för hästarna som för oss och det lär bli sjukt mycket nerver...! Men jag längtar som f-n!

Efteråt skrittade vi av på slingan och bara njöt i solen innan det var dags att lämna över hästarna till småtjejerna som skulle rida vanlig lektion. Kan längta så vansinnigt mycket efter egen häst, träna och tävla, hästar är verkligen det bästa som finns och de stunder då man får till ridningen så är det grymt. För ett par timmar slapp jag tänka på allt annat och kunde knata till spårvagnen med lite happiness! Det blev inte sämre av att jag såg årets första tussilago dessutom! Tussilagos är verkligen ett vårtecken, det och solen värmer och ljusar upp en annars så dyster själ!
tilltufsad, men gul och stark stod den där i asfalten

måndag 23 mars 2015

bottenlöst

Ibland slår livet till en med en knytnäve rätt i magen, slår undan benen på en så man faller ner i det bottenlösa och tappar all luft. Hopp, drömmar och idiotiska planer som man varit naiv och dum nog att måla upp mot bättre vetande krossas som en spegel vars glas splittras i tusen bitar. Det som kunde varit, som skulle varit rycks bort från en och kvar öppnar sig en bottenlös tomhet och smärtan spetsar en som en kniv som skär igenom allt. Det går inte att värja sig, går inte att förändra och det är lika definitivt som döden och den skälvande stund av liv, av hopp är för alltid borta. Det är över och det finns ingenting du kan göra och gråten fastnar i halsen medan illamåendet vänder sig i magen. Jag borde ha vetat bättre. Istället står jag i spillrorna och försöker låta bli att dras ner och drunkna samtidigt som en del av mig bara vill släppa taget. Jag borde vetat bättre än att hoppas, livet är inte vackert, inte när det går sönder. Är så oerhört trött, bottenlöst uppgiven.

söndag 22 mars 2015

Dagens pay & jump och utelåst

Vaknade halv fem i morse, behövde inte vänta in någon väckarklocka inte...Nervös, klarvaken och en molande huvudvärk på högersidan som skrek migränvarning. Mulade alvedon och försökte vila, migränmedicinen är ju utsatt i nuläget och sedan bad jag mitt förbannade huvud att skärpa sig. Körde avslappningsövningar när sömnen inte infann sig och strax efter sex klev jag upp.

En stund senare kom min älskade lillunge upp och vi käkade frukost ihop medan vi kollade på barnprogram. Kan nog alla barnprogram som finns och det är inte mycket som är bra kan jag säga. Men det är mysigt i soffan med liten uppkrupen nära mig tillsammans med diverse gosedjur som gör mig lite galen... Matte däremot lyckas alltid sova länge på helgerna vilket jag och Widar inte förstår oss på ;) Åkte i allafall iväg till stallet vid halv åtta vilket är förmiddag för mig och Widar, men tidig morgon för Matte.

Möttes av frukostätande hästar och glad stallpersonal. Älskar att komma tidigt och vara i stallet medan hästarna äter och allt är alldeles lugnt. Gick in i sadelkammaren och putsade av tränset och sadeln och bytte pannbandet på tränset mot mitt nyinköpta blingbling som jag bara älskar. Ångrade lite att jag inte köpte schabrak och huva också, men det blir fler gånger.

Hade redan igår bestämt mig att jag skippar att fläta manen, den behöver ryckas först för den är en ojämn historia efter att någon klippt honom för ett tag sedan. Måste fixa det innan Bohuscupen! Istället blev det lite kel, lite lufthugg med tänderna och lyfta bakben a la Lyrik, mockning och att rykta rent honom samtidigt som stallet började fyllas av tävlingssugna tjejer och killar. Tjejerna från hoppgruppen dök upp glada och laddade.

Banskissen och startlistan kom upp och det var dags att bygga banan. Drog en liten suck av lättnad när jag såg att banan inte var alltför svår eftersom jag inte är så säker på 80 cm än och vi bara hoppat 90 cm en gång tidigare och då fick vi 16 fel på grund av en rivning och två vägringar. Snacka om hjärnspöken så den här gången var jag helt klart inställd på revansch, men också attans så skraj och nervös. Vi höll trots allt på att gå omkull sist och det var jag inte beredd på. Har sett filmen från den rundan och jag vet inte hur Lyrik lyckas få upp sig för vi är gruvligt nära att krascha i landningen av sista oxern.
banbyggning, började på 50 cm för de första starterna
Vi började bygga tillsammans med dagens funktionärer och jag svor som vanligt när jag insåg att det förhatliga planket skulle vara med. Jag avskyr det där planket eftersom jag och Lyrik har rivit det nästan varenda gång vi hoppat det. Det pajade ridskolecupen och klubbmästerskapet förra året och jag har rivit det flera gånger på pay &jumptävlingarna bland annat förra gången då vi rev det på 90 cm rundan. Vi klarade det förvisso på 80 cm då, men likförbannat så har det gått troll i det och de andra tjejerna vet hur jag avskyr det och ska så klart skoja om det. Idag stod det dessutom i en sväng, fattar ni, ett 90 cm plank på flata hållare i en sväng, i Lyriks hopplösa högervarv. Tänkte stilla att då är det typ kört och sen tänkte jag att ja det kan ju inte gå sämre än sist och sen tänkte ja att för 17, det är ju bara ett rättuppstående och vanliga rättuppstående hoppar vi ju utan att dö liksom!
planket from hell som förstörde KM tävlingen och
ridskolecupen förra året, mitt hathinder...
hm kan ju också bero på min ridning...troligen
Men nog spädde det på nervositeten även om man kan skämta om det. Gick iallafall banan ensam och noga istället för att skoja runt med de andra som jag brukar när man går banan och försökte verkligen tänka på hur jag och Lyrik skulle rida, hålla ut svängar, rätta galoppen, samla upp och ha framåtläge. Sedan fixade jag i ordning Lyrik som var på sitt suraste humör när jag skulle sadla och tränsa. Fick med mig några av de andra och så skrittade vi slingan innan vi skrittade runt i väntan på framridning. Lyrik är väldigt morgonstel och svår att få igång så han behöver tid på sig och idag fick han skritta fram 40 min innan vi kom in på framridningen. Han är 15 år i år, men sedan länge stel i lederna och stel i kroppen.
finaste Lyran som brydde sig mer om lunchen
än rosetterna han kammat hem
Väl på framridningen blev det lite hackig trav och en bättre galopp innan vi fick hoppa fram. Han kändes väldigt seg, men hoppade upp sig lite på framhoppningen. I vanliga fall brukar han tagga upp lite när han kommer in på banan, men inte idag så jag kände nog att det kunde gå lite sådär. Samtidigt så ville jag verkligen fixa det, särskilt som Carina var med och kollade och coachade alla. 

Såg några av kompisarna hoppa fina rundor på 80 cm och så blev det vår tur och trots en seg början så hoppade Lyrik jättebra. Jag var lite ofokuserad, särskilt i slutet av banan vilket gjorde att vi kom lite fel här och där, men det klarade sig. På sista hindret, en oxer kom vi helt fel och jag hörde att det small i en bom och var helt övertygad om att vi dragit på oss fyra fel. Men vet ni vad, det var en underbom som ramlade ner och sådana räknades inte som ett nerslag när de övre bommarna ligger kvar!!! Så det blev en nolla och då släppte spänningarna lite. Med en ok runda var jag redo för nästa. Fick lite bassning av Carine för att jag kroknat i slutet av banan och tappat ridningen och det var bara att ge henne rätt, jag måste rida hela banan igenom annars slår det igenom direkt.
älskade lilla Lyran som gick för nära mobilkameran...
hopplös att fota är han allt
När alla gjort sina starter på 80 cm höjdes hindrena till 90 cm och ni kan inte ana vad de 10 cm får hindrena att se större ut. Oxrarna blir både långa och höga och mitt hathinder planket blev inte roligare. Men jag var iallafall besluten om att några fåniga vägringar skulle det inte bli. Men när 90 hoppningen började och det bara var vi fyra som ska hoppa första deltävlingen i Bohuscupen så blev jag nervös igen. 

När sedan första ryttaren ramlade av trots en fint påbörjad runda och den andra fick en massa vägringar och höll på att ramla av så knöt det sig i magen. Det var ju en upprepning av förra gången. Jag var start nummer tre och försökte få igång galoppen ordentligt innan hinder ett. Det gick lite så där, men vi kom igång och sedan rullade det på. Vi var inte i ett enda hinder och jag orkade rida hela banan igenom och vi nollade. När vi passerade mål så höll jag på att tappa andan och klappade om Lyrik allt jag kunde! 

Finaste underbara hästkraken hjälpte oss runt och jag kunde inte varit gladare. Det hjälpte onekligen till att reparera självförtroendet lite som inte var särskilt stort efter förra gången. Var helt slut och darrig medan jag satt på Lyrik och såg den sista av oss starta och fixa banan med några småfel och då slog det mig att det är vi fyra som åker till Tanum och testar på tävlingslivet den 12 april och jag längtar! Skitnervöst, men ja, jag längtar! Önskar så oerhört mycket att jag ska få råd att skaffa häst på sikt, det är som om den hästtokiga tjej jag en gång var vaknat och bara vill vara i stallet, med hästarna och med ridningen allt jag kan. Som om jag aldrig varit utan hästarna i alla dessa år.  Svårt att fatta att jag kunde glömma hur fantastiskt man mår av hästar, ja det vill säga om jag förtränger allergitjafset!

Hoppas innerligt att det ska gå ok på tävlingen, har ingen aning hur Lyrik kommer reagera. Han kan vara jättesjåpig och inte vilja gå fram på nya ställen eller när han ska gå först på slingan eller gå ifrån hästkompisarna. Då kan han bli istadig och börja vägra och rygga så vem vet vi kanske inte ens kommer in i det nya ridhuset...På Storås är han ju van och kan ändå hålla på att krångla så vi får se helt enkelt. Sedan ska ju mina nerver hålla och det är ju lättare sagt än gjort...

Men får väl tänka på att Carine sagt att det är på kul och för att testa, det gör inget om hela gänget vägrar ut sig, vi får börja någonstans. På sätt och vis känns det som om det varit enklare att vara med i dressyren, där ska du ju rida ett program som du kan öva in till max innan, nu i hoppningen vet man inte ett jota om varken banan, hindren eller någonting....Vill attan inte vägra ut mig! Som tur är deltar vi i förklassen som är en vanlig clear round så då får både jag och Lyrik känns på banan och hindren en första gång.
hjälm, rosetter och nya pannbandet som Lyrik fick ha idag, missade dock ta en
bild med det på...men snygg som attan var han i det!
Var himla bra att ha Carine där idag, hon hjälpte oss allihopa med att både pusha, stötta och berömma och det hjälper så galet mycket!! Älskar att rida för henne, hon är grym och på tisdag ska jag och en av de andra tjejerna ha en extra hoppträning för henne, ska bli spännande! Efter hoppningen idag skrittade vi av på slingan och trots blåsten så var jag bara glad! Sedan hoppade jag av och pysslade om Lyrik lite extra och han fick en massa godis och lunch. Fina hästen som sedan som vanligt försökte bita mig när jag lade på honom täcket. Han är ett litet monster i boxen, men man kan inte annat än att älska honom. Helt ointresserad av rosetterna, brydde sig bara om sin lunch såklart!

I sadelkammaren fick vi tjejer feedback och pepp av Carine och hann snacka igenom våra rundor lite och det var en go feeling hos oss. Vi var dessutom överens om att hindrena inte verkade lika höga och svåra den här gången och det lovar gott! Gillar verkligen alla tjejerna i hoppgruppen, alla är positiva, peppar varandra, goa med varandra och det finns ingen känsla av missunsamhet eller annat otyg. Blir så glad av att se hur det händer saker med allas vår ridning och hur ingen backar för utmaningarna även om det är svårt ibland. 

Tror inte att det hade hänt lika mycket med ridningen utan Carine, skulle hon börja träna någon annanstans så kommer jag följa efter henne haha...Men allvarligt, älskar att rida för henne lika mycket som för många år sedan då jag red för Ylva Lovén Swärd och Petrus Kastenman! Visst får man bassning ibland precis som av dem, men man får det man förtjänar och när man gör rätt får man beröm och du får känslan med hästen så du vet att du gjort rätt och det gör att man lär sig. Dessutom gör Carine som dem och tar en hela tiden ett steg längre än vad man själv tror, men inte längre än att man klarar det och växer ett snäpp till. Det är skickligt det!

Var tokigt trött och hungrig när jag åkte hem och huvudvärken vällde fram igen. Väl hemma insåg jag att jag glömt mina nycklar när jag åkte i morse och hoppades på att Matte och Widar skulle vara hemma. Det var de såklart inte. De var på Universeum och hade kul och jag stod trött, hungrig och svettig utanför dörren till lägenheten, utelåst...Jag menar hur förbannat svårt ska det vara att komma ihåg hemnycklarna när man drar till stallet? Är andra gången jag blir utelåst på grund av det och när man känner huvudvärken rulla in och hungern suga tag i en och man bara vill duscha av sig så blir man fett trött på sig själv. Fick ringa Matte och som tur var så var de nästan på väg hem så väntan blev inte alltför lång.
avslutade med att bli utelåst, hungrig och trött
ni ser ju minen...
och ja, jag är nästan 40 och gråvithårig...
Sedan såg jag på min bild att ja, jag ser trött ut, osminkad och rufsig och mitt hår behöver verkligen en vända hos frissan. Är ju nästan helt gråvithårig och ja, så är det visst när man närmar sig 40....Jag har ju egentligen mörkbrunt hår, men det tycks ha försvunnit, särskilt sedan vi fick Widar. Nu är det mest vitt, grått och beigebrunt...Skulle nog behöva en hel make over, fast det skiter jag nog i just nu för jag klarade 90 cm banan så det så!!

fredag 20 mars 2015

ridkväll

trött lyrik
Drog till stallet idag efter jobbet och hämtningen av liten. Älskade liten som väntat på att jag skulle komma så vi kunde gå hem tillsammans. Han är så stor nu min lilla kille och har mycket att berätta efter att han varit på förskolan. Hann vara hemma och mysa en stund innan jag körde ut till stallet i regnet. Istallet blev det också mys. Kelade lite med Lyrik som först var tvärsur, men sedan halvsov när jag kliade honom. Trodde han skulle få sova vidare, men visade sig att en av de andra tjejerna skulle rida honom medan jag fick rida Midas vilket jag hoppats lite på. Blev ju lite pepp på att rida Midas efter förra fredagen och det ska jag nog fortsätta med.

Idag funkade det helt ok i ridningen med honom fram till att vi började hoppa i galopp då jag måste fått någon form av fysiskt och kroppsligt hjärnsläpp. Jag kom i otakt med Midas, hoppade före honom och slängde mig framåt i hoppen istället för att följa med honom och vara mer upprätt och stilla i överlivet. Snacka om återfall i gamla ovanor då jag jobbat som 17 med att göra som Carine säger och räta upp mig i hoppningen och inte bete mig som om jag försöker hoppa något jättehinder och lyfte hästen samtidigt som jag får den att landa framtungt....

Fick en del bassning för detta och hon har ju såklart helrätt, kände ju själv att det blev fel och orytmiskt så imorgon är det bättring som gäller. Som tur var gick inte alla hoppen knasigt, några stämde bättre och vi fick lite positiv respons av Carine, men  jag var ju inte så nöjd med mig själv. Midas var iallafall duktig och det var så skönt att kunna rida honom utan att jag blir stressad av att han springer utan att han kunde få gå lite lugnare och komma ner i form. Sedan är jag ju helt kär i att han byter galopp av sig själv, jisses alltså! 
fina midas
För ett år sedan red jag honom och gjorde hur många volter som helst hela tiden för att jag tyckte han höll på att springa ifrån mig hela tiden och så är det inte nu. Dessutom ramlade jag inte av så nu är vi över det! Nu är det mer så att jag banne mig måste skärpa till ridningen och det är ju ett pågående arbete som jag bara älskar. Tänker inte en sekund på all jobbig skit när jag rider, det är bara hästen, jag och den uppgift vi har som gäller och den mentala release som det är nästintill obetalbar. Kan längta oerhört mycket efter en egen häst, få rida, träna, tävla och bara vara! 

Sedan är det kul att snacka med de andra i stallet, är bra folk både i fredagsgruppen och i hoppgruppen och det gör att det är så himla roligt. Man ser att det händer positiva saker med de andras ridning, man ser hur hästarna går och hur de nya hästarna utvecklas, man lyssnar på Carines kritik och beröm av hela gänget och man lär sig en massa nytt och till slut tar man hand om hästen och myser lite innan man tar sin trötta kropp och åker hem. Väl hemma letar man parkering och blir grinig över att det som vanligt är fullt och man får stå på betalparkeringen och gå genom regnet hem till lägenheten...

Men ridkänslan finns ändå kvar i kroppen och imorgon är det dags igen! Då blir det hoppträning på Lyrik och vi lär få slita för vi ska hoppa en bana på 90 cm där startsvängen till första hindret är en rejäl pain...Den är kort, snäv och svår och dessutom i Lyriks svåra varv...Sedan finns en annan knivig sväng med korta avstånd så ja, det lär krävas en del imorgon... Ska verkligen försöka rida igenom svängen som Carine sa och driva oss igenom det. Sedan på söndag är det pay&jump så det är verkligen skärpning som gäller om vi ska få lite revansch mot förra gången!

Nu blir det snart sängen och jag hoppas verkligen på att få sova lite. Det här med att ligga vaken natt efter natt är lite jobbigt alltså...

torsdag 19 mars 2015

Möt badrumsspindeln Herman


första mötet
Tänkte att ni skulle få träffa spindeln som bor mitt emot toastolen på damernas toa på Rosenhill där vi tränar varje tisdag med rehabiliteringens deltagare. Det är ingen liten spindel och man kan ju undra om den verkligen får mat nog inne i det här lilla rummet...antar det. Den verkar inte hungrig på människor i allafall...

Är ju tur att man inte lider av spindelfobi för då hade jag dött när jag gick in på toan häromveckan och fick spindeln mitt emot mig. Var tvungen att visa kollegan som inte uppskattar spindlar så mycket och sen fotade jag den rackarn. Spindeln alltså, inte kollegan ;) 

Sa till personalen, men ingen verkar brytt sig om den så i tisdags hejade jag på spindeln igen och kommer kalla den för Herman. Den ser ut som en Herman ju!
i tisdags

torsdag

Ingen go dag idag även om det varit sol och vår i luften. Fast i morse när jag och liten gick till dagis var det minusgrader...

Var en tuff morgon för liten. När jag ska lämna så måste vi upp sex för att liten ska hinna vakna, äta frukost och klä på sig för att gå till dagis och vara där till sju på morgonen så att jag ska hinna till jobbet strax innan åtta. När Matte lämnar så sover liten fram till sju om han inte vaknar när jag går ut i vardagsrummet på morgonen. Så i morse när jag väckte liten fem över sex var det en väldigt trött kille som undrade om klockan redan var sex?

Lite hårt att släpa upp honom, men han klarar det bra och han gillar att komma tidigt till förskolan och greja där innan det är fullt med barn. Men han blir ju extra trött och det har märkts ikväll då det varit tjafs, tårar och trötthet hela kvällen. Var skönt att Matte kom hem idag och kunde ta hand om en del. Allt blir lite lugnare när han är hemma och det hjälper.

Håller på att kolla upp vad som händer om jag blir arbetslös 1 juli. Mitt vik är ju slut då, men jag hoppas på att få komma tillbaka till uppsökarna, iallafall på nåt sommarvik och sedan får man se. Kollar efter andra jobb också, men det är svårt om man inte vill gå som handläggare. Vill ju gärna vara på utförarsidan och fortsätta jobba med behandling eller liknande medan jag väntar på att kommunen ska starta upp de ACT team som de pratar om. Skulle oerhört gärna gå in och jobba i ett sådant team och jobba med samsjukliga klienter, särskilt om man skulle koppla det till housing first vilket det pratas om. Vi får se hur det går med allt. Kan hända att vissa andra beslut kommer ivägen, vi får se.

Är mycket som känns oerhört tungt, håller på att dippa hela tiden och det är riktigt jobbigt. Hoppas verkligen att våren, ljuset kan bidra till en lite lättare sinnesstämning. Orkar inte med att det ska vara så tungt att vakna varje morgon, det kan inte vara meningen att det ska vara så tungt.
antar det

onsdag 18 mars 2015

ångest

Ensam i soffan med ångest som nästan får mig att tappa andan. Känns som man ska svimma, att man inte får luft och yrseln rusar i huvudet i takt med hjärtat som springer för fort. Får panik och inget att hålla mig i eller lugna mig med. Tankarna går i hundratjugo och jag vill bara försvinna. Men jag måste stå ut, måste fortsätta andas för det funkar inte att få bryt när jag är hemma med liten. Finaste liten som sover så fint i sin säng, som jag just nu bara vill krama. Men man kan inte väcka liten bara för att kramas, inte när han väl sover.

Matte jobbar i Oskarshamn för tillfället, men kommer hem imorgon kväll och det blir skönt. Allt är lite lättare när man inte är ensam. Han kan inte ta bort ångesten, men det är lite lugnare när han är här. Precis som att det går lättare att hålla ihop allt när liten är vaken och vi gör alla vanliga saker som man gör. Rutiner och vanor hjälper till att hålla ångesten i schack. Det är sen, när alla sover och man själv är vaken som allt bara rusar.

Säga vad man vill om mediciner hit och dit, men det jag satte ut hjälpte ändå till att ta udden av kaoset och det hjälpte mig att sova lite mer. Att sova några timmar per natt funkar inte så bra även om jag är van och kvällar som ikväll övergår ofta till vakennätter med ångesten rullande. Sedan kommer morgonen och jag får bita ihop och lägga all kraft på att samla mig så jag funkar en arbetsdag. Skulle verkligen vilja få ordning på det och jobbar ju på det, men tvivlar starkt på om det går att få det att fungera någon gång?

tisdag 17 mars 2015

sorgen finns kvar

För så är det, sorgen finns kvar, den lämnar aldrig. Den kan mildras och falla undan, men den försvinner inte. Idag är det fyra år sedan min far dog, lämnade oss helt förstörda i ett sjukhusrum. Han slapp äntligen smärtorna, men jag hade så gärna velat att han funnits kvar hos oss och att Widar fått lära känna honom. Han humor, finurliga brev och egenheter.

minnesljus
Eftersom han under många år inte fanns i mitt liv så var det ju inte en helt enkel relation, men den betydde mycket och jag vet att den betydde mycket för honom med. När vi städade ur hans lägenhet så visade det sig att han hade en låda full med alla brev som jag skrivit till honom sedan tonåren när vi fick kontakt igen. Jag är glad för det vi fick även om det var alldeles för lite. Men jag tänker att han finns omkring oss, att han ser och följer Widar på något sätt!

Idag är vi inte vid hans grav, istället lät jag minnesljuset brinna och tankarna går till honom och minnen jag har. Varje gång vi passerar Örebro så lägger jag och Widar blommor på graven och stannar i tanken där en stund. Livet är inte rättvist för en sekund, människor ska inte behöva dö mitt i livet, det är inte rätt. Men det som händer händer och cancer är ett helvete som borde varit utrotat. För att man förhoppningsvis ska kunna göra det på sikt eller i allafall behandla det med än bättre mediciner så kan man stötta forskningen. Blir också ett sätt att minnas de som lämnat oss och en förhoppning om att inga fler ska drabbas.

Helt enkelt en sorglig dag idag, den kommer alltid vara det.

Jag saknar dig, saknar det som kunde ha blivit!  
Själar säger aldrig farväl

måndag 16 mars 2015

some days

antar det
just the feeling

Skit

Vissa dagar är bara skit. Meningslösa gråa kassa dagar då det varken finns ljus eller sinnesro. Bara meningslös vånda över allt och inget. Dagar man inte vill vara, inte vill finnas till. När man drunknar i den gråsvarta sörjan och tröttheten är så stor att bara ångestens fula grin är större. Finns inget gott i att vara människa dessa dagar när andetagen gör ont. Så vanvettigt tungt att ta steg efter steg och åtminstone ge sken av att fungera. Men det höll knappt idag och nu ska jag krama liten. Få två smala barnaarmar runt min hals och snusa i hans hår. Det hjälper lite.

söndag 15 mars 2015

Anmäld

Har anmält mig till tävlingarna i Tanum nu. Allt är klart i tävlingsdatabasen. Grönt kort och licenser fixade och nu anmälan, det är stort och helt jäkla seriöst! Ska rida förklassen och laghoppningen på finaste Lyrik och jag håller på att dö av nervositet bara jag tittar på proposititonen och läser mitt och Lyriks namn på anmälda....Jisses, kommer ju vara helt lost den 12 april... Kommer troligtvis inte fatta hur det gick förren dagen efter, ska nog ta ledigt före och efter helgen. Mitt allt så skulle jag vilja åka på fler tävlingar och i nästa stund håller jag på att få en panikattack och utan mina roliga mediciner så ligger en panikattack nära under ytan...

Skulle verkligen önska att Lyrik hade lite lättare för galoppen, byten och att inte gena i svängarna samt att jag vore sjukt mycket bättre på att rida. Laghoppningen döms enligt inverkansridning vilket innebär vad som förr kallades stilhoppning. Sålunda asviktigt med sits, hjälper, inverkan på hästen före, under och mellan hinder, vägar, rytm, tempo, rätt galopp osv.

Lyrik
Lyrik är en mästare på att gå i vänstergalopp och korsgalopp oavsett vilket varv eller vilken båge man rider på....Han är inte som flera av de andra hästarna på ridskolan som byter av sig själva eller med lite hjälp och ikväll har jag läst hur mycket som helst om tydliga galoppbyten, hjälper och hur man gör med hästar som inte byter av sig själva....Shit alltså, det var attans mycket lättare när jag var yngre! Jag får honom oftast i rätt galopp, det är bytena som är kruxet, att landa i rätt galopp efter hindren...

Har ridit både fredag och lördagslektion i helgen. I fredags red jag fina Midas som är piggare än Lyrik och som byter hur lätt som helst. Men mycket mer framåt vilket krävde ett helt annat sätt att rida, men i fredags gick det klart mycket bättre än vad det gjorde när jag red Midas för ett år sedan. Då sprang han mest iväg med mig och vi blev båda stressade och jag som var astrött efter ridning och nattjobb åkte av vid ett av hindren vi hoppade. Märkte nu att japp, lite har det nog hänt med min ridning ändå! Klarade ju av att rida honom och hålla ihop det riktigt hyggligt emellanåt! Men jag har mycket kvar att jobba på!
Tävlingsfixad, eller på G iallafall
På lördagen var det träning i hoppgruppen och vi fick bland annat jobba med bommar på en bana som vi ska hoppa nästa vecka. Nu hade Carine med en hel del svåra svängar, men med hjälp av henne så fick jag en del tips som ledde till att jag och Lyrik lyckades byta till högergalopp vilket är hans svåra galoppsida samt att vi lyckades börja landa i rätt galopp vilket inte funkat innan annat än av tur. Det gjorde precis som hon sa att vi fick bättre balans och rytm genom banan. Hon har en grym förmåga att ha rätt ;)

Kändes lite lättare också att Carine sa att alla vet att han inte byter av sig själv och att vi antagligen får räkna med att få avdrag för det, men vi ska ändå öva och träna på det. Att byta till vänstergalopp gör han mycket lättare, då kan jag tom fatta vänstergalopp från skritt. Men i höger går det rätt dåligt. Sedan är ju inte jag den bästa ryttaren på hjälperna heller även om jag övar och lyssnar. Men vi fick en hel del beröm både i fredags och lördags så det var riktigt kul.

fina killen som även kan försöka käka upp en i boxen...
Men jag är lite orolig för nästa helg då vi har hoppträning på den här banan samat pay&jump hopptävling på söndagen. Då ska vi hoppa 80 och 90 cm och Carine kommer vara med och coacha oss. Hela hoppgruppen ska vara med och vi som testade 90 cm förra gången är rätt sugna på revansch kan jag säga! Blir alldeles pirrig, både nervös och längtar som 17 efter att få köra igång! Vill att det ska bli helg nu!! Skumt vad man kan stressa upp sig, det är ju egentligen ingen höjd när man rider stor häst liksom, men det blir ändå stort när man ska göra det...

Hade jag cash skulle jag verkligen rida och träna varenda dag, är märkligt att jag kunnat glömma hur bra man mår av hästar och ridning. Det är som att väcka upp ett beroende som slumrat i 20 år och man vill bara ha mer. Hatar min förbannade allergi som onekligen är ett bekymmer om man skulle få råd att ha häst på heltid. Å andra sidan så går den ju att kontrollera med kläder och mediciner och att tänka sig för vid hantering. Det är ju inte som efter allergichocken då jag inte kunde vara i stallet eller klappa exets katt utan att få värsta allergireaktionen. Nu har jag ju ändå varit så mycket i stallet och det funkar ju med medicinerna även om det är lite jobbigare nu när hästarna fäller. Kan hur som inte låta bli att läsa hästannonser och längta....

torsdag 12 mars 2015

less

Vissa dagar är inte så bra, varken i livet eller i någonting. I dag är ingen bra dag alls. Ingen bra dag på jobbet, ingen bra dag i måendet, ingen bra dag när jag tänker på vad vi gör just nu och hur det kan gå. Funderar hela tiden och ältar och det är klart att det inte kommer något gott ut av det. Men det går inte att hejda och måendet bara sjunker till det slår i botten och jag inte orkar med det. Vill bara lägga mig och inte gå upp mer och ändå fortsätter jag, men för varje dag så vinglar man närmre kanten. Är så oerhört trött.

Inte blir man mindre trött av diverse processer som pågår runt omkring en där folk hela tiden har åsikter och försöker dra in en i det som försigår. Att i nuläget dessutom vara utsatt på alla mediciner gör inte livet lättare. Det gör det verkligen inte. Att endast få använda alvedon och lergigan löser inte ett jota, varken mående, huvudvärk, sömnsvårigheter eller allergier. Det är förvisso självvalt att ta de här stegen för ett visst mål, men det gör det inte enkelt, inte det minsta. Jag har inga marginaler alls, en del av den gamla och förvisso rätt omfattande medicineringen gav ändå en gnutta andning och marginal, nu är den helt borta. Så trött och less.

onsdag 11 mars 2015

Bröllop


Fick idag ett roligt besked, det blir bröllop i sommar för en av de mina!!! Älskar att gå på bröllop!!!

Kommer bli toppen och det var ett uns glädje i en rätt pissig dag. Orkar varken tänka eller skriva nåt om skitdagen som varit. Ska börja söka jobb istället :)

söndag 8 mars 2015

söndag

Började dagen på bästa sätt i morse! Efter en kass natt så gick jag upp i morse och såg solen gå upp. Innan jag drog till stallet hann Widar vakna och ta lite frukost medan Matte fick sovmorgon. Väl ute vid stallet kvittrade fåglarna och det var vår och sol ute. Var helt klart utridningsväder, men vi hade lite träning att ta i först.

Fixade i ordning Lyrik och sedan blev det en knapp timmes träning innan vi tog en sväng på skogsslingan. Träningen gick helt ok, i slutet stundtals hyggligt bra förutom att Lyrik envisas med att ta vänster galopp när han ska ta höger galopp. Blir galen på det. I vänster varv tänker man galopp och han går fram i rätt galopp direkt, i höger ballar han ur och kan lätt gå i alla varianter av fel och förvänd galopp om han slipper fatta höger galopp.

Lite jobbigt när man över dressyrprogram och ska utföra rörelsen mellan två exakta markeringar på banan...Sedan lämnar ju min sits en del övrigt att önska, men nu kunde jag iallafall sitta ner och jobba honom utan att skaka sönder. Är ju en träningssak, verkligen! Måste ju börja någonstans och det är ju tjugo år drygt sedan jag red och tränade dressyr på hygglig nivå.
Jag och Lyrik på banan och slingan, fina killen!
Hans klippning verkar dock ha havererat....
Sedan tog en sväng ut i vårsolen på skogsslingan tillsammans med Anna och Colle, första utesvängen för i år! Så himla gott ute och hästarna var pigga och goa också! Snart får det bli nån rejäl uteritt, har en känsla av att Lyrik skulle uppskatta det lika mycket som jag. Väl tillbaka fick Lyrik gå ut i hagen till sina kompisar och den perfekta lerfläcken att rulla i...Jag fick fixa boxen och snabbputsa grejerna innan jag åkte hem.
målgången med årets dalkulla
Kom hem lagom till att se en norrman vinna årets version av Vasaloppet vilket tydligen mest bestått av snömodd...Fattar inte grejen med att skida sig igenom en massa mil i snömodd, men alla gillar vi väl olika. Ännu drygare att en norrman vann, men så var det med det ;) Hann slöa i soffan en sväng och leka med Widar och käka lunch innan det bar iväg till nästa grej. Blev till att spendera en del av Internationella kvinnodagen på sahlgrenskas kvinnoklinik och jag antar att det finns sämre ställen att spendera kvinnodagen på.
sött va?! herregud vad det ser ut...
Förra året gick jag i demonstrationståget, idag satt jag på Kvinnokliniken. Har iallafall tur som bor i ett land där man kan få vård på en specifik enhet för kvinnovård när kroppen inte beter sig som den borde. Hade Matte och Widar med så jag inte var så ensam för man känner sig så oerhört liten när man är på sjukhus iklädd vita fåniga jättesockor som går upp på låren och en alldeles för stor sjukhusrock. Men man tar sig igenom det med, om än med en overklighetskänsla. Efter det joxet så satsade vi på lite mys och Widar önskade sig kanelbullefika och det blev det. Kvällen har fått vara oerhört lugn med tv, tvätt och kramar. Inte illa det inte!
Widars älsklingsfika